Framtidsoptimism

Ännu en gång har jag tillbringat dagen med att åka bil genom Småland och Västergötland. Ännu en gång har jag tillbringat bilåkningen med att fundera över tillståndet i Sverige. Jag kom i mina funderingar fram till att stora delar av Sverige mår bra och att Sverige kan fortsätta att må bra med en annan maktstruktur.

När vi åkte såg jag stora fält odlade med majs, lin, jordgubbar, potatis och säd. Jag såg mjölkkor, kalvar och biffkor som betade på ängarna och i skogarna. Det var välmående skogar. Trots semestertider såg jag nybygge av lagårdar och varuhus. Vi åkte förbi en mängd industrier, butiker och varuhus. Allt detta finns tack vare företagande och entreprenörskap. Vi åkte förbi en loppmarknad. Bara ideella krafter som sålde hemgjorda alster eller överblivna prylar. Sen råkade vi av en slump att hamna i medeltidsdagarna på Torpa Stenhus – ett stenhus som gått i arv sedan 1400-talet. Åter igen: ideella krafter + entreprenörer + hårt arbete!

Vad vore Sverige utan alla entreprenörer? De har ju visionerna om att utveckla vårt land. De har förmågan att arbeta hårt för att uppnå sina mål. Jag har idag besökt en del av vårt land som fungera och har framförhållning. Det fungerar utan politiska beslut och trots politiska pålagor (i form av lagar, paragrafer, tillstånd, skatter mm.). Det ger mig optimism!

Så tänker jag på allt som inte fungerar i Sverige. Vad är det som håller på att gå i kras? Jo, allt inom offentliga sektorn: t ex vård, skola, omsorg, rättsväsende, renhållning, räddningstjänst, …

Men en stor del av det fungerar fortfarande! Det fungerar tack vare dugliga människor som gör sitt bästa och tar egna initiativ. Det fungerar tack vare att många av dessa människor sätter sin hälsa i pant för att allt ska fungera! Men det finns platser i Sverige där allt detta fungerar mycket sämre  än i övriga Sverige – nämligen  storstäderna och i utanförskapsområdena. Jag känner stor pessimism!

Vad beror då dessa stora skillnader på – mellan entreprenörsSverige och det offentliga Sverige? En stor skillnad är att politikerna inte bestämmer över entreprenörerna! Politiker och byråkrater saknar förmågan att hushålla med små resurser och förmågan att analysera var pengarna gör mest nytta. De saknar entreprenörsanda!

Eftersom det småskaliga företagandet och entreprenörskapet klarar sig bäst så fungerar inte det offentliga Sverige som satsar på storskalighet. Därför bör större delen av det offentliga Sverige avskaffas och större delen av det politiska maktspelet bör gå samma väg. Små självstyrande enheter fungerar bäst. Det är där våra skattemedel bör hamna och inte hos maktgiriga politiker eller byråkrater i vår huvudstad!

Jag tror på svenska entreprenörers kraft att utveckla vårt land men inte på byråkraters eller politikers förmåga! Jag känner framtidsoptimism. Entreprenörer kommer alltid att klara sig trots politiker och byråkrater!

 

Makt kräver ansvar

Har politikerna alltför stor makt och kan de se konsekvenserna av de beslut som de tar? De frågorna ställer jag mig med tanke på skandalen inom Transportstyrelsen. Denna skandal hade kanske inte fått samma omfattning om inte ett beslut hade tagits på slutet av 1940-talet. Insåg politikerna som tog detta beslut vilka konsekvenser detta skulle kunna leda till? Hade de kunskaper om hur samhället skulle se ut ca 70 år senare?

Jag tänker naturligtvis på beslutet om personnummer.

Personnummer är ett nummer som Skatteverket tilldelar personer folkbokförda i Sverige för att identifiera dem hos bland annat myndigheter. Systemet, som var det första i världen som omfattade ett lands hela befolkning, infördes 1 januari 1947. Tilldelningen av personnummer regleras i folkbokföringslagens §18.” enl Wikipedia.

”Källskatten infördes 1 januari 1947, vilket innebar att man nu skulle betala skatten inte i efterskott utan i princip i samma ögonblick som man fick inkomsten. För att klara detta krävdes ett tillförlitligt och lätthanterligt befolkningsregister. Nu klarade man sig inte längre med kyrkböcker och manuellt förda längder och register.”

Visste politikerna att de skulle få göra en mängd andra beslut i framtiden pga införandet av personnummer 1947? Naturligtvis hade de inte en aning om detta. Jag tror inte att de gjorde någon grundligare konsekvensanalyser. Politiker trodde sig då och tror sig nu vara smartare än vad befolkningen är. De trodde naturligtvis att de hade fattat ett bra beslut – i socialistisk riktning och för att kunna hålla ordning på folket. Sverige skulle vara bäst och först! Sverige blev det enda land som använder personnumret i alla register!

Men så kom datorerna in i våra liv. Man upptäckte fusk och manipulering av personnummer.1967 fick vi en kontrollsiffra. Vi fick en Datalag som 1998 ersattes av PUL – personuppgiftslagen – som skulle reglera hur personuppgifter skulle lagras, hur de fick användas och framför allt vilka personuppgifter som fick lagras och av vem.

”En personuppgift är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Med behandling av personuppgift avses ”varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, till exempel insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring” (3 § PuL).” enl Wikipedia.

Allt borde vara frid och fröjd men … under åren har vi läst och hört om en mängd skandaler: Den senaste i raden är nu när Transportstyrelsen lade ut sin dataverksamhet till ett privat företag – som lät hemliga uppgifter behandlas av personer utomlands som inte blivit säkerhetsprövade. Hur kan en myndighet göra en sådan blunder?

”– Jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet, säger den före detta generaldirektören Maria Ågren till Sveriges Radio Ekot enligt TT.”

”– I den stunden så var jag orolig för att vi inte skulle kunna leverera det samhällsuppdrag vi hade, och jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet, säger Ågren till SR, enligt TT.

– Som generaldirektör är jag fullt ansvarig för den verksamhet vi bedriver och de beslut jag tar, så därav tog jag också konsekvenserna av mitt handlande och lämnade mitt uppdrag och har nu också betalt böterna, säger Maria Ågren till SVT Nyheter, enligt TT.”

Vari låg hennes samhällsuppdrag? Borde inte detta samhällsuppdrag vara att säkerställa befolkningens trygghet – att som högsta chef på en myndighet följa de svenska lagarna? Vad har hon att säga till alla de som ev har fått sin identitet röjd – och därmed säkerhet – genom hennes beslut? Vem gav henne ett annat samhällsuppdrag? Regeringen? Hur många fler myndighetspersoner är det som inte följer de svenska lagarna? Vilket incitament ger detta åt befolkningen? Behöver vi följa lagarna när inte makthavarna gör det?

Hur många lagar har politikerna stiftat under senaste mandatperioden som kommer att få stora konsekvenser i framtiden? Ska verkligen politiker ha så stor makt över våra liv? Med denna makt måste vi också ställa krav på dem – krav på kunskaper  om då-, nu- och framtidsläget samt analysförmåga.

Med tanke på dagens feministiska regering, värdegrundsarbete samt inkvotering av kvinnor som myndighetschefer och styrelser ser jag en stor fara inför framtiden. Handlar besluten mer om drömmar än om verkligheten? Har de kunskaper om den råa verklighet som vi lever i? Tar de sin uppgift på allvar?

 

 

 

 

Har de rätt att bli förbannade?

Vem har högsta ansvaret för alla beslut och allt vad som händer i vårt land? Det borde vara enkelt att svara på. Naturligtvis är det regeringen och riksdagen som tar besluten. Regeringen ska se till att de verkställs. Men i själva verket styrs ju landet av en handfull människor. Jag beskrev detta i en tidigare blogg om politisk oro.

Därför känner jag stor frustration när jag läser om hur förbluffade denna grupp makthavare tycks bli varje gång som ett problem skrivs dem på näsan. Det senaste i raden:

”BB som är helt fullbelagda och barnmorskor som inte ens hinner gå på toaletten.

Efter en våg av ilska och oro över läget i förlossningsvården svarar nu ansvariga politiker på kritiken.

– Jag blev så förbannad när jag fick höra om detta, så här ska vi inte behöva ha det i svensk vård, säger Annika Strandhäll (S), ansvarig minister.”


Men har hon verkligen inte förstått? Hon har ansvar för att vården ska fungera! Det är hon som måste prioritera och lägga resurserna på rätt saker. Det är hon som måste göra det attraktivt att jobba inom vården. När hon minskar resurserna till vården – samtidigt som befolkningen ökar – så borde hon inse att någon kommer att bli lidande, att personalen blir utbrända och söker andra arbetsplatser och att patientsäkerheten hotas.
Det räcker inte att bli förbannad eller att skjuta ifrån sig ansvaret:

”Det är landstingen som har det reella ansvaret över sjuk- och förlossningsvård menar Strandhäll, och därmed de som aktivt kan göra något åt situationen. Fler anställda inom vården är av de viktigaste verktygen för att förbättra situationen anser Annika Strandhäll. Regeringens överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting ska resultera i mer pengar till att anställa personal.

– Fler människor är oerhört viktigt för att komma tillrätta med arbetsmiljön, kommenterar Annika Strandhäll.”

Hon måste agera! Regeringens största uppgift är att hushålla med våra skattemedel. De måste se till att rätt saker prioriteras och däribland finns sjuk- och förlossningsvård!
Men denna regering tycks ha som signum att bli förbannade. Ygeman har ofta sagt i TV att han är förbannad t ex sade han i Agenda i maj-2016 ”Det är för jävligt!”. Morgan Johansson har varit förbannad i TV och statsministern har fällt samma kommentarer.

Om vi nu bortser ifrån regeringens dåliga språk, så undrar jag ändå: Har verkligen vår regering, och den högsta maktinstansen i landet rätt att bli förbannade, när deras beslut inte kan verkställas till fullo pga resursbrist? Är det inte de själv som ska se till att verkställarna får de verktyg som behövs. Det är ju inte så lätt att slå i en spik utan hammare eller att skruva i en skruv utan skruvmejsel. Men det är precis detta som regeringen kräver av verkställarna – i detta fall av landstingen. Borde de inte bli förbannade på sig själv och det kaos som de skapar i vårt land?

Tidigare äldre inlägg

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

ulsansblogg

mina guldkorn i vardagen

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

%d bloggare gillar detta: