DET BÖRJAR! NÄSTA pandemi är här och barn är målet säger Bill Gates | Redigerade nyheter

18 maj 2023 #redacted#claytonmorris#natalimorrisThe UK government has begun testing for asymptomatic bird flu. Two people who worked in poultry farms have tested positive. The government says that bird flu contamination can come from “the nose and throat from breathing in material on the affected farm or can be true infection. It can be difficult to distinguish these in people who have no symptoms.” There is no evidence that there has been human-to-human contamination. This has some people feeling pretty nervous about another asymptomatic pandemic, understandably so. It also feels a bit uncomfortable when coupled with news like this: vaccine makers recently said that they are prepping bird flu shots for humans, ””just in case.”” Now children’s hospitals around the world say that they are preparing for the next pandemic, also ””just in case.”” What are we in for here?

Amerikanska transaktivister bakom dragqueen-agenda riktad mot småbarn: Målet är att utplåna våra kön och befria oss från “sexuell apartheid”

Maj 18, 2023 11:58 am

Tycker du att det är konstigt att samhället plötsligt svämmas över av män klädda i klänning som läser sagor för små barn? Då ska du läsa denna artikel. Det som just nu utspelar sig framför våra ögon är nämligen en välregisserad kampanj för den så kallade transhumanismen, där människan upphör att vara det i den form vi hittills tagit för givet, och istället blir en virtuell existens där även reproduktionen överlåts åt teknologin. För att detta ska vara möjligt krävs en gränslöshet och att vi tar adjö av biologisk fakta och löser upp alla gränserna som handlar om vår identitet. Agendan har puttrat i snart trettio år men tog på allvar fart 2014, främst genom transsexuelle amerikanske transaktivisten Martine Rothblatt som skrivit flera böcker i ämnet. Dragqueens på biblioteken är naturligtvis en del av denna agenda där barn indoktrineras i vanföreställningen att människan kan välja sitt kön.

Läs hela artikeln HÄR.

Det pågår ett krig mot det svenskaste vi har

Jag lånade rubriken från en ledarskribent på AB. Han beskrev om sin bana inom folkrörelsen som började när han var 13 år. Jag har också en bana inom folkrörelsen sen jag var 11-12 år. Jag lärde mig också demokrati och föreningskunskap. Jag skulle kunna använda hans ord:

Det blev min inträdesbiljett till det jag ser som kärnan i en svensk särart, folkrörelse- och folkbildningstraditionen.

I det anspråkslösa sammanträdesrummet med stapelbara stolar och perstorpsplatta på bordet fick jag lära mig ord som acklamation, votering och adjungerad. Jag fick lära mig att ställa en propositionsordning och att läsa stadgar. Men framför allt fick jag en känsla för vad människor kan åstadkomma genom organisation och jämlikt samarbete.

Jag kan fortfarande leda ett sammanträde, men det är den där känslan som på allvar blev en läxa för livet.

Där upphör skillnaderna mellan oss! Jag har gått vidare i livet och stannade aldrig inom socialdemokratin även om jag fortsatte inom folkrörelsen.

Jag har läst en hel del ledarskapsteorier. Den första enkla modellen är när man beskriver ledarskap i termer av auktoritärt och demokratiskt. Men naturligtvis finns det en mängd steg däremellan! Vi vill naturligtvis ha demokratiskt ledarskap men ibland behöver vi auktoritet. Det demokratiska ledarskapet får aldrig gå så långt att det blir ett låt-gå-ledarskap. Det innebär ju att helt enkelt att ledaren har abdikerat. Tyvärr är det många ledare som har gjort det idag!

När föräldrar abdikerar som föräldrar får inte barnen den grundläggande uppfostran. När lärare (och resten av skolpersonalen) abdikerar som ledare får inte de unga grundläggande kunskaper. När arbetsgivare abdikerar som ledare kan denne inte leverera sina produkter och tjänster på ett bra sätt. Arbetsplatsen övergår till att sysselsätta istället för att producera. När politiker och statens högsta ledare abdikerar som ledare så blir det kaos i landet.

I vårt land har vi från bondesamhället ett auktoritärt ledarskap. På 50-60-70-talet gled detta över i ett demokratiskt ledarskap. Sen fortsatte vi in i ett låt-gå-ledarskap med hjälp av socialdemokratin och den sk folkbildningen. Täckmantel för detta var ordet demokrati och snällismen som tog sig in i landet.

De svenska folkrörelserna, frikyrkor, idrottsklubbar, nykterhetsorganisationer, fackföreningar och studieförbund, har varit som en enorm reaktor för att producera och sprida socialt kapital. Det har blivit allt tyngre, men nästan alla har ändå sett mångfalden och det frivilliga samarbetet som någonting värdefullt.

Den politiska högern gjorde förstås motstånd i det längsta, som med demokratin. Men till sist föll också det. Pluralism och folkrörelser blev hjärtat i den svenska samhällsordningen.

Tills nu. Något har hänt sedan valet i höstas, och det är ingen tvekan om att det är Jimmie Åkesson och hans partikamrater som håller i taktpinnen.

Sverigedemokraternas ovilja att acceptera kulturens frihet handlar inte bara om att Åkesson blir nervös av män i klänning. Den är ett uttryck för ambitionen att kontrollera allt, från generaldirektörer till ABF-avdelningar och journalistik.

Det får konsekvenser. När Björn Söder som representant för ett parti som praktiskt taget sitter i regeringen vill strypa stödet till kritiska människorättsorganisationer signalerar det ett annorlunda samhälle. När lokala SD-politiker i Trelleborg och Hässleholm drar in stödet till studieförbunden också.

I det ljuset måste Tidöavtalets formulering om att ”reformera” stödet till folkbildningen läsas. Och uppdraget till den redan tillsatta utredningen om SVT och Sveriges Radio.

Det är också i det ljuset den häpnadsväckande idén att förbjuda politiska motståndare att arrangera lotterier ska förstås. Sverigedemokraterna har inte ens hymlat med att de ser en möjlighet att förfölja politiska motståndare med lagens hjälp.

Det sociala kapitalet har spridits inom förenings-Sverige med hjälp av bidrag dvs skattemedel som det har gödslats med! Frivilligheten har bestått av att skattemedlen har betalat verksamheten utan egentligen någon kontroll på hur pengarna har använts.

Hela vårt samhälle har präglats det godhjärtade förhållningssättet till pengagödsling. Naturligtvis finns det de som vill ha mer pengar och blir innovativa. De utger sig för att vara missgynnade minoriteter medan andra bildar organisationer som ska rädda världen och alla säljer de ut sin godhet för att få så mycket som möjligt av bidragspengarna. Låt-gå-ledningen har långsamt tagit oss in i ett splittrat samhälle. De senaste 20 åren har dock denna splittring accelererat och gett oss ett trasigt samhälle med grovt våld och otrygghet.

Tidöavtalet innebär i stort sätt ett steg tillbaka till den tid då vi befann oss mellan det auktoritära och det demokratiska samhället. Det handlar till stor del om ansvar, krav, minskade bidrag och att skattemedlen används till gemensamma saker istället för som idag till minoriteter. Nu gör vi oss av med låt-gå-ledningen av vårt land. Naturligtvis protesterar alla dem som lever på låt-gå-bidrag. Vilket samhälle vill vi ha – ett låt-gå-samhälle eller ett mer auktoritärt samhälle? Det är inte självklart att vi alla ska betala för andra som inte själv bidrar till att följa samhällets normer!