Är du talkaholic? Missbruk har förekommit så länge som mänskligheten har funnits. Några kända är väl alkoholic, shoppoholic och chokoholic – alkoholism, överdrivet shoppande och chokladfrossnde. Men så läste jag om talkaholic! Vad är det?
I början av året fanns det över två miljoner podcasts med 40 miljoner producerade avsnitt, över 3,000 TED-talkhändelser, tiotusentals Instagram-rullar, 7 miljarder dagliga ljud på WhatsApp och otaliga autofiction-videor, där alla berättar sina egna sanningar. Vi lever i en global epidemi av verbal diarré.
Och vad pratar vi om när vi pratar för mycket? Tja, nästan alltid om oss själva. Och vi gillar det. Vi tycker särskilt om när vi har en publik. Forskning från Rutgers University fann att vi i genomsnitt tenderar att spendera 60% av tiden i en konversation som pratar om oss själva; Denna siffra kan nå 80% på sociala medier. Anledningen till att vi gör det är enkel: vi älskar det när vi är centrum för konversationen (och har kontroll över det). Genom magnetisk resonanstomografi observerade ett team av forskare vid Harvard Universitys Social Cognitive and Affective Neuroscience lab att prata om oss själva aktiverade belönings- och motivationskretsarna i hjärnan; Dessa är desamma som sysslar med sex, droger och god mat.
Vissa människor kan inte ransonera sitt tal. De är riktiga knarkare av småprat som nästan alltid slutar att handla om sig själva.
En FB-vän skrev om detta för några dagar sedan. Han hade slutat att gå på PRO-möten för han orkade inte lyssna på människor som talar om sina krämpor eller vilka TV-program som de har sett! Han tyckte att tystnaden hemma var mer villsamt än deras pladdrande. Så tänker jag på Magdalena Anderssons ord: ”Har du inget bättre att säga så tycker jag att du ska hålla tyst!” Det var inte lämpligt att uttala sig så i en riksdagsdebatt. Men annars har jag själv lust att yttra den meningen ibland när människor rumt om mig tjattrar för mycket utan att ha något att säga!
Jag ser de runt om mig, med en mobiltelefon fastvuxen i handen. De skickar meddelande till varandra, pratar och skrattar när de går på trottoaren eller i affären eller sitter på restaurangen. Ibland märker de inte omvärlden – är bara upptagna av sig själv. Det är ytterst irriterande för oss runt omkring.. Men hur är det för de själv? Hur mår dessa personer som ständigt måste pladdra?
År 1993 myntade West Virginia University-forskarna James McCroskey och Virginia P. Richmond termen talkaholism för att beskriva beroendet av tvångsmässigt prat.
McCroskey och Richmond beskrev talkaholism som ett beroende. Som Lyons skriver i sin artikel i Time Magazine, ”talkaholics kan inte bara vakna upp en dag och välja att prata mindre. Deras prat är tvångsmässigt. De pratar inte bara lite mer än alla andra, utan mycket mer, och de gör det hela tiden, i alla sammanhang eller miljöer, även när de vet att andra tycker att de pratar för mycket. Och här är magkänslan: talkaholics fortsätter att prata även när de vet att det de ska säga kommer att skada dem. De kan helt enkelt inte sluta.” År 2010 upptäckte Michael Beatty, professor vid University of Miami, att ursprunget till detta tvång var en obalans i hjärnvågorna i båda hemisfärerna som påverkar impulskontrollen.
Bland de egenskaper som kännetecknar talkaholics bortser vi från en av de första reglerna för samexistens som vi lär oss som barn: väntar på sin tur (både i allmänhet och specifikt när det gäller att tala). Enligt experter implementerar de en taktik som kallas ett skiftsvar som består av att ständigt avleda fokus för alla konversationer tills de återvänder diskussionen till sig själva. De flesta anser sig vara bra konversatörer. De älskar det, men de saknar förmågan att redigera sina berättelser, som ofta är oändliga och fulla av främmande detaljer, utvikningar och avbrott.
Vi träffar på dem i både tal och skrift – både ute i vardagslivet och på sociala medier. På sociala medier stänger jag dem ute – lyssnar inte, läser inte och besvarar inte. Men i vardagslivet är det ibland svårt att göra detsamma. Däremot trivs jag bäst i tysta miljöer där jag kan njuta av tystnaden, tänka eller läsa en bra bok.
Jag läste att det finns center i storstäderna runt om i världen – i Madrid finns 5 stycken – där deltagarna lär sig att meditera och njuta av tystnaden.
Projektet uppstod ur ett behov av tystnad som vi märkte omkring oss som en konsekvens av mängden stimuli som vi möter varje dag. Vi ville erbjuda en oas mitt i staden för att vila från dessa ljud, för att arbeta med inre tystnad och därmed underlätta yttre tystnad. Det handlar inte längre bara om att komma bort från de auditiva stimuli som utgör ljudspåret i vilken stad som helst, utan också från de sensoriska eller nya generationens ljud, som ljudet av WhatsApp-konversationer, personliga eller e-postvarningar på jobbet eller det ständiga intrånget av aviseringar på sociala medier. Utan tystnad förlorar vi friheten – Vi lever i ett tillstånd av kontinuerlig distraktion och svarar på konstanta stimuli som vi inte vet hur vi ska stoppa. För att ta kontroll över ditt liv och leva det fullt ut måste du tillåta dig själv utrymmen där du kan lyssna på dig själv.
Är det urbaniseringen som gör människor till talkoholic? Nu finns det dock kurser där talkaholic får lära sig att vara tysta och att lyssna på andra människor och upptäcka sig själv! Ska det behövas? Jag mår så bra när jag lyssnar på fågelkvitter . Varför kan inte andra människor ägna sig åt detta istället för att pladdra?
Jag hittade en rogivande text och bild på FB och tänkte att den personen måste leva ett bra och lyckligt liv:
Mohamed Aziz, är en bokhandel i Rabat. Han säger att han bara behöver två kuddar och en bok för att vara lycklig. Han har läst mer än 4000 böcker och därför levt mer än 4000 liv. På frågan hur många böcker han har i sin butik svarar han: ”Inte tillräckligt. ”
Han öppnade sitt bibliotek 1967 och ägnar 8 timmar om dagen åt att läsa. Stannar bara för att äta, be, röka och hjälpa kunderna. Aziz började sin karriär som bokhandlare 1963, under skuggan av ett träd, med en matta och 9 böcker. Jobba 12 timmar varje dag. Börja med en promenad genom kvarteren i Rabat för att leta efter bokhandlare. När han har fått sina litterära skatter går han till affären och lägger till sina senaste tillskott. Skattjägare, ivrig av berättelser, Aziz är en outtröttlig resenär utan att flytta från sitt tempel av böcker, äventyr och hopp.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer