Söndagskrönika: Ibland blir det bara för mycket!

Invandring och mörkläggning

Först har vi ett samhälle med låg brottslighet, skötsam arbetande befolkning, basservice och låga skatter. Så ska välfärdssamhället byggas och det kostar multum. Under några årtionden har vi ett fungerande välfärdssamhälle, visserligen med svår bostadsbrist men sjukvård, skola, polis etc. fungerar. Så bygger vi sovjetiskt storskaligt och importerar en sjuhelvetes massa människor som arbetsmarknaden ratar men som måste försörjas med bostäder, sjukvård, skolor, polis etc. Välfärden raseras så sakteliga och eftersom den måste ”lagas” så kostar det ännu mera pengar. Skatter och olika statliga avgifter rusar i höjden samtidigt som välfärden rasar i botten. Till slut står vi där med ett skitsamhälle där man varken kan lita på att tågen går, bilen får behålla katalysatorn eller att barnen kan få sina tandhälsa kollad. Unga kriminella skjuter ihjäl varandra och på akuten är väntetiderna ofta tvåsiffriga, räknat i timmar. Det enda som riktigt fungerar är beskattningen. Förresten … i det växande…

Visa originalinlägg 1 647 fler ord

”Döda valarna!”

anthropocene

LÖRDAG, MAJ 06, 2023 – 02:10

Författad av James Rickards via Daily Reckoning, Fritt översatt

På fredagen undertecknade Joe Biden en verkställande order som beordrar varje federal myndighet att arbeta för ”miljörättvisa för alla”.

Den verkställande ordern inrättar till och med ett nytt kontor för miljörättvisa inom Vita huset.

Om det låter lite Orwellianskt finns det en anledning till det – det är det.

”Det handlar bara om vår planets framtid”, sa Biden.

Om ”vår planets framtid” står på spel kan du rättfärdiga vilken extrem åtgärd som helst.

När allt kommer omkring ställer du inte frågor under en nödsituation. Du agerar. Och vilken större nödsituation finns det än planetens framtid?

Det ramar in frågan på ett sådant sätt som är utformat för att upphäva all kritik eller seriös analys. Du är antingen med planeten eller emot den.

Under en stor del av denna kampanj finns det så kallade…

Visa originalinlägg 1 211 fler ord

CHARLES III

Utan någon personkännedom om Charles III är det lätt att se hur engelska folket tycks beundra sitt kungahus. Ur den traditionella överklassen upphöjs någon med oöverträffad pompa och ståt nästan till gudomlighet. Den högst kristna ceremonin att gjuta olja på en kungs huvud är ett yttre tecken på att kungen, med den helige Andes bistånd, ska klara sina framtida uppgifter med Guds hjälp.

Man må tycka att den medeltida proceduren kan vara på gränsen till komisk, men det är engelsk kultur väl grundad i folkdjupen, något de är stolta över. Det måste vi respektera.

Länder bör tillåtas ha sina egenartade procedurer utan yttre inblandning. Att försöka likrikta länder till ett gemensamt kulturmönster leder bara fel. Erfarenheten visar att det slutar i hot och våld. Länder/folk måste ges rätten till en egen unik folkvald utveckling och framtid. Det får ta den tid som behövs.

Storbritannien är ingalunda ett ideal att efterlikna. Dessa ordersprydda och förfinade människor som bevittnade kröningsceremonin har faktiskt del av skulden till att tusentals unga ukrainare dött i onödan. Storbritannien har haft stort inflytande när det gäller att förhindra en fredsuppgörelse i Ukrainakriget.

Människor må ha haft höga positioner i samhället, varit upphöjda och beundrade, men är ändå inget mer än fattiga syndare – beroende av Guds nåd.

Lars Örn