I svenska medier har vi fått reda på att demonstrationerna i Frankrike handlar om pensionerna. Men är det så enkelt? Kan vi göra paralleller till det svenska samhället?
Jag läser att det finns en annan bakomliggande orsak till oroligheterna i Frankrike – en djupare, mer diffus sådan som driver många fransmän att demonstrera oftare och mer våldsamt: tröttheten och ilskan de säger sig känna mot sin regering och mot sin president Emmanuel Macron. Denna ilska förvandlas till tusen olika strider som bryter ut och sprider sig över hela landet. Den utlösande faktorn var lagen som höjde pensionsåldern från 62 till 64 år. Men missnöjet över den åtgärden drar med sig många fler saker.
Det är kanske ett djupt missnöje på mänga plan. Jag läser att vänstern och miljörörelsen ligger bakom många av protesterna runt om i landet.
Allt började klockan 11. På denna plats mitt ute i ingenstans mötte en armé av säkerhetsstyrkor en armé av demonstranter i över en timme. Miljöaktivister säger att de samlade mer än 25 000 personer till platsen. Lokala tjänstemän har sänkt siffran till 6 000. Kravallpoliserna uppgick till över 3 000. Anledningen till konfrontationen är ett konstgjort berg som står flera meter högt och som kommer att rymma en 10 hektar stor vattenreservoar för att underlätta bevattning för bönder i området. Miljöaktivister hävdar att denna anläggning kommer att stjäla grundvatten som är nödvändigt för området och att det som måste göras istället är att byta grödor, särskilt majs. Regeringen, som har anspelat på den fortsatta torkan, betalar för en del av projektet och försvarar det.
Men det finns andra bakomliggande orsaker till oroligheterna – djupare, mer diffusa sådana som driver många fransmän att demonstrera oftare och mer våldsamt: tröttheten och ilskan de säger sig känna mot sin regering och mot sin president Emmanuel Macron. Denna ilska förvandlas till tusen olika strider som bryter ut och sprider sig över hela landet. Den utlösande faktorn var lagen som höjde pensionsåldern från 62 till 64 år. Men missnöjet över den åtgärden drar med sig många fler saker.
Enligt France Info radio finns det team av fackföreningsmedlemmar i olika delar av landet som är ute på uppdrag att sabotera kraftverk så att de ska sluta leverera till vissa fabriker; det finns raffinaderier som tagits över av arbetare som hotar att lämna franska bilar utan bensin. Och en ny dag av nationella protester har utlysts till tisdag, med demonstrationer planerade i alla de största städerna som förmodligen kommer att sluta med mer våldsamma episoder. Frankrike genomsyras av en kokande ilska.
Fransmännen har förvisso en annan kultur och lättare att ta till demonstrationer. än vad vi svenskar har. Ibland är det svårt att förstå. Men jag önskar att svensken hade haft lite mer hetlevrat blod i sina ådror. Vi svenskar har tyvärr haft en tradition att knyta näven i byxfickan när vi kokar av ilska över den förda politiken. Idag sa Magdalena Andersson på en presskonferens:
Det handlar om ett nytt stort socialdemokratiskt projekt som utgår ifrån hur Sverige ser ut idag och hur vi skapar en ny samhällsgemenskap inför 2030-talet. För att Sverige ska bli mer som Sverige.
Hon vill skapa en ny samhällsgemenskap! Men hennes parti har ju under flera årtionden gjort allt för att splittra den svenska gemenskapen och kärnfamiljen. Människor har drabbats av ensamhet och psykisk ohälsa. De unga vet inte ens vilket kön som de tillhör. Gängkriminaliteten har ökat. Parallellsamhällen har växt upp och klansamhället har vuxit. Allt medan (S) har haft makten.
Vilken samhällsgemenskap vill hon ha – nu när hon vill att ”Sverige ska bli mer som Sverige”. Vad menar hon och vilket Sverige syftar hon på? Ska vi fortsätta att knyta näven i byxfickan eller kanske bli mer som fransmännen? Ska vi fortsätta med att vara lättstyrda och tro på att politikerna löser alla problem? Kommer politikerna att lyssna på de svenska medborgarna eller måste vi först dra upp näven ur byxfickan och göra revolution?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer