De s k systemkritiska är vårt mest curlade frälse

…
Världen håller andan. Ska man lyckas övertyga folk om att problemen är lösta? Eller att de åtminstone är så väl insopade under mattan att det inte omedelbart lockar fram annan byk som måste tvättas inför öppen ridå?
Kommer man lyckas få den genomsnittlige pensionsspararen att sitta still i båten trots att det schweiziska exemplet visar att det kostar ca en halv miljon per heltidsarbetande skattebetalare, bara att lösa ut en enda av de ‘systemkritiska’?
När Fed och ECB ovanpå denna överenskommelse lovar strö nya frasiga dollar i obegränsad mängd över de av gudarna gynnade Systemkritiska, så är det inte bara att sockra en redan mättad anrättning, det är för alla med någon som helst insikt en konstgjord andning, till en patient vars hjärna pumpats så full med syre de senaste tjugo åren, att det är det enda som finns kvar i den.
Den politik som förts kan liknas vid ett ständigt curlande, där man undviker det nödvändiga, renande dyket ner i en lågkonjunktur där zombieföretag och usla affärsmodeller får kliva av tåget, och resurser friställs för att göra bättre nytta någon annanstans.

…