Man tager hvad man hafver – sade aldrig Cajsa Warg

Nu då ordet matpriser finns på de flestas läppar funderar jag kring matlagning och att hushålla med resurserna. Jag minns den gamla folksagan om att ”Koka soppa på en spik”. Den handlar om en luffare som ber en snål gumma att bjuda honom på soppa. Luffaren har bara en gryta och en spik som han börjar koka soppa på, men ber gumman om han kan få lite krydda till soppan. Genom att sedan fråga efter fler och fler ingredienser lyckas han till slut koka en ätbar soppa på spiken.

Jag tänker också på Anna Christina Warg – hon kallades sig aldrig Cajsa – var en hushållerska och författare i mitten av 1700-talet. 1755 gav hon ut Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimmer, en av de mest inflytelserika kokböcker då. ”Man tager vad man haver” är ett sådant där uttryck som man direkt förknippar med Cajsa Warg, men som man aldrig hittat i hennes böcker. Däremot använde hon formuleringar av typen när ”sådant är för hand” om olika ingredienser, eller möjligen ”Man tager om så man så hafva kan” vilket ändå kommer nära.

Sådant som man har för hand eller sådant man kan! Cajsa skrev alltså att man skulle använda de resurser som fanns. Det har jag alltid själv gjort och kommer alltid att göra. Ibland har det varit knapert men vi har aldrig gått hungriga från bordet. Slöseri har däremot inte existerat. Den som har fött upp fyra barn vet att det inte går att slösa.

En dag när jag packade ett äpple, till förskolans fruktstund, i ett av barnets ryggsäck utbrast hon: ”Men mamma, fröken sa frukt!” Jag förklarade att äpplen är frukt. Men det är svårt att förklara en sådan sak när man har många äppelträd i trädgården och vi har ätit äpplen ”på längden och på tvären” varje dag i flera veckor. Jag lovade att snart är plommonen klara och då kan du få med dig några sådana och att vi kanske kunde köpa en banan en annan dag. Det var detta jag tänkte på när jag läste ledaren: Kristersson undanhåller dina ungar mandariner – Bommade miljoner i fruktbidrag från EU. Fruktbidrag! Kan inte föräldrarna själv köpa frukt till sina barn?

– Statsministern måste samla partiledarna för krissamtal om hur vi får ner matpriserna, säger Nooshi Dadgostar (V) till Politikbyrån.

 – Svantesson kom ut tomhänt från mötet. I stället för att ge uppgiften till matjättarna att pressa ner priset så har matjättarna gett finansministern i uppgift att läsa de senaste inflationssiffrorna. Det visar att Elisabeth Svantesson inte är mogen uppgiften.

Muharrem Demirok (C), som vill se andra åtgärder än ett pristak på varor, tror att ett matpriskrig i politiken är under uppsegling.

– Det startade redan i valrörelsen när Ebba Busch åkte runt och viftade med falukorven. Nu ser vi att allt fler familjer har svårt att köpa just falukorv. Kommer det inga skarpa förslag kommer vi att behöva trappa upp det här och pressa på ytterligare, säger Muharrem Demirok till Politikbyrån och fortsätter:

– Debatten kan bli väldigt hård och jag kommer inte backa. Regeringen har budgeten på sig att presentera ett krispaket som är särskilt riktat till barnfamiljer med låga inkomster.

Pressa priserna hos matjättarna, pristak, matpriskrig och krispaket? Jag blir förvånad! Varför säger inte politikerna att det är dags att hushålla med resurserna. Den som spar han har! Det gäller såväl pengar som matrester och andra resurser. Har inte de yngre generationerna lärt sig att hushålla med sina resurser? Det är ju så som jag har levt i snart 74 år. Jag har sparat och gnetat och kan unna mig lite extra ibland.

Får jag bjuda på dagens goda middag: Fläskytterfilé och kryddsås (det blev 10 portioner i frysen), ärtor och majs hämtade i frysen, tomat köpt billig i storförpackning, en brödskiva att suga upp såsen med och ett glas juice. Gott och mättande. Allt inköpt till lågpris! Vi lever sparsamt men gott på våra pensioner – utan någon form av bidrag! Vårt privata matpriskrig sker utan politisk inblandning. Vi köper den mat som passar oss och vår budget i de butiker som passar oss!