Olika regimprotester som “orangea revolutionen” (Ukraina) eller “Rosenrevolutionen” (Georgien) är några exempel på till synes spontana folkliga protester mot folkvalda regimer. “Revolutionen” stöds helhjärtat av västvärlden både finansiellt och med intensiv propaganda i media. Revolutionsledarna är ofta utbildade i USA.
Som en motreaktion har t.ex. Ryssland infört en lag mot “oönskade organisationer” eller “utländska agenter”. De som deltar riskerar åtal och fängelse. Det har upprört väst och kan inte accepteras. Georgien överväger nu att införa en liknande lag. Därav protesterna.
Ska ett politiskt och ekonomiskt svagare land tillåta att en minoritetsopposition uppbackas med propaganda och ekonomiskt stöd av finansiellt starka länder som USA? Det är tveklöst en oblyg inblandning i andra ländes inre angelägenheter. Det kan handla om ett land som inte vill influeras av den västerländska dekadansen, som de ser det, men som överlägset i väst kallas för “demokrati”.
Argumenten från väst är att det är inga riktiga demokratier, men nämnda länder har ett parlament och regelbundna val som säkert inte är fullkomliga. Emellertid har valen i det mest kritiska “demokratiska” landet USA, på senare tid liknat en stor cirkus. Och de som vinner de valen har vanligen starka ekonomiska bindningar till landets storföretag.
Lars Örn.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer