I svenska överklassmiljöer titulerade herrskapet sitt tjänstefolk med för- eller efternamn, men aldrig med några titlar. Respekten gick uppåt i samhället, inte nedåt. Man sa inte herr kittelflikare eller herr sumprunkare. Männens titlar signalerade deras plats och ansvarsnivå i samhället. Kvinnor hette fru och fröken. De kunde också få titeln efter sin man, kommerserådinnan, professorskan etc.
Störst var avståndet mellan kungen och undersåtarna. De skulle under stor servilitet tilltala kungen med Ers majestät, medan kungen helt enkelt sa du. Att säga du till kungen, vilket det påstods att dalmasar kunde ta sig före, var oerhört. Det var att symboliskt förneka hans roll som samhällets överhuvud. Det var därför ett brott för vilket en undersåte kunde straffas. Observera att det var samhället som utdelade straffet, inte kungen, därför att det var kungen som samhällsföreträdare som förnekades.
——————-
Senaste kommentarer