Varför blir man vänster och vad vill dom göra? – Stefan Torssell i Fjärde Statsmakten 164

I detta avsnitt av Fjärde Statsmakten samtalar Mikael Willgert med sjökaptenen, författaren och opionionsbildaren Stefan Torssell om varför människor blir vänster ideologiskt.

Man börjar med att diskutera i vilken utsträckning en människas barndom kan ligga till grund för en vänsterorienterad syn på samhället och människan. Med hänvisning till bl a Arthur Koestler argumenterar Torssell kring något han kallar det ofullbordade barnkammarupproret; hur ”den lille rebellen i barnkammaren” inte klarade av att bli en vuxen människa. Dvs. vänsterblivandet är att likna vid en utdragen trotsålder…

Läs resten på Swebbtv.

Vilken beredskap har vi?

Livet förändras hela tiden! Är vi beredda på de allt snabbare förändringarna? Det är kanske lättare att ha beredskap inför positiva förändringar än negativa.

Jag upplevde senare delen av 1900-talet som positivt. Det inträffade en mängd förändringar. Det var en spännande tid då allt bara blev bättre! Bostäderna blev moderna. Vi gick från utedass till moderna badrum med varmvatten. Vi fick kylskåp, tvättmaskiner, TV, telefon, resegrammofon, bil och åkte på campingsemester.

Den tekniska utvecklingen fortsatte. Datorerna kom in i våra liv. Vi fick mer fritid och många skaffade sommarstuga. Vi hade en blomstrande industri. Välfärden växte. Industrin skrek efter arbetskraft och många sydeuropéer flyttade till vårt land. Det blev ett spännande inslag i vårt land.

Men något hände … fackförbunden drev igenom lönekrav och bättre arbetsvillkor. Det blev allt svårare att driva företag i Sverige. Politiker lade en mängd pålagor på företagen. Industrin flyttade därför verksamheten till låglöneländerna. Så försvann t ex teko-industrin och varvsindustrin. Människor blev arbetslösa! Men vi hade det ganska bra fram till millenniumskiftet. Vi blev bortskämda med materiella ting som vi köpte från låglöneländerna och med välfärden. Vi blev helt enkelt invaggade i en falsk trygghet – betala din skatt så sköter staten resten.

Under början av 2000-talet upptäckte vi att staten inte sköter resten men vill ha mer skatt! Välfärden krackelerade. Vi hade gått från att vara ett homogent land där alla strävade åt samma håll. Men de som kom från andra länder ville behålla sin kultur och det uppstod en hel del kulturkrockar.

Stenkastning, bilbränder, skjutningar och bomber, narkotikabrott, trafficking, människosmuggling, våldtäkter och sexuella trakasserier blev nya fenomen i den svenska kulturen allteftersom nya grupper av invandrare vällde in i vårt land. Tiggerier blev ett nytt inslag. Nya språk och nya kulturer. Vi skulle skämmas! Allt var vanliga svenskars fel. Vi var inte tillräckligt välkomnande mot de nya invånarna! Hedersproblematik och den ökade gängbrottsligheten eskalerade. Men var vi beredda på detta? Vilken beredskap hade vi? Går det att skämmas hur mycket som helst för en situation som man aldrig har fått bestämma över?

Som jag har uppfattat det så hade inte politikerna någon aning om hur det blir när olika kulturer blandas. De förstod inte man inte kan blanda in jättestora kulturskillnader i en homogen grupp! Mycket blev kaos i det svenska samhället och politikerna hade ingen aning om hur de skulle lösa den situation som de själv hade skapat! Jag läste i en debattartikel 2016, skriven av en polis:

”I dag är det generaldirektörer, politiker, civilanställda, HR-folk och ekonomer som styr polisverksamheten helt utan polisiär kunskap eller insikt. I en färsk undersökning uppgav 0 procent av poliserna att omorganisationen har gett en mer effektiv polis. 8 av 10 poliser överväger att sluta.”

Men det räckte inte med detta. De ville förändra allt mer och gå i framkanten av den europeiska förändringen. De ville visa hela världen hur duktiga de var. Det svenska jordbruket skulle bort. Det var billigare att köpa mat från övriga Europa. Jag skrev i en artikel i mars 2016:

Varje människa borde ha förnödenheter hemma så att de klarar sig i 72 timmar vid kris. Det sa de i nyhetssändningarna häromdagen. Ja, det har ju vi, men jag undrar om alla har det! Sen undrar jag vad som händer efter 72 timmar? Har vårt land beredskap för att hjälpa mig då? Nej, knappast!

Sen kom klimatkrisen. Det var då som vi vanliga människor skulle skämmas igen! Sopsortering, plastskatt, flygskam, matskam, hållbart, fossilfritt, … Vi måste ju ta ansvar för hela klimatet! Men hur var det med beredskapen? Jag har ju sopsorterat sedan 1970-talet. Jag kan ju inte skämmas för att inte andra gör det! Flygskam vägrar jag att känna eftersom jag inte flyger så värst mycket. Jag känner mest ilska över alla krav som läggs på mig.

Men det räckte ju inte! Då kom pandemin! Håll dig hemma, använd munskydd och handsprit och sedan måste du vaccinera dig – en gång, två gånger, … fem gånger och sedan varje år – för att få vaccinpass. Där kändes det som om jag fick nog! Jag bestämmer i alla fall över min egen kropp. Politiker kan bestämma över plastpåsar, fossilfritt, flyg osv men min kropp ska de inte spruta in några okända kemikalier i!

Så kom kriget mellan Ryssland och Ukraina. Plötsligt blev det viktigt med en Nato-ansökan. Nu ska vi solidariskt hjälpa. Vi är ju vana att hjälpa t ex flyktingar och tiggare. Därför måste vi fortsätta att hjälpa. Nu skickar vi krigsmateriel – så att vi själv står utan – till Ukraina. Det har vi väl beredskap för?

Ovanpå detta kom höjda drivmedelspriser, höjda elräkningar höjda livsmedelspriser. Vadå beredskap? Vi får väl spara – annars har vi ingen beredskap att hjälpa! Det känns som att jag vill hoppa av. Vi hade det ju så bra på 1900-talet. Varför ska allt elände accelerera på 2000-talaet? Jag är ju inte beredd!

Nu diskuterar de AI, digitala plånböcker och hälsopass som ska begränsa min tillvaro. Dessa digitala plånböcker ska kunna hindra mig från att handla vad jag vill, köpa den mat som jag vill ha, besöka de platser som jag vill, flyga när och vart jag vill osv. Några rika makthavare vill bestämma allting om oss vanliga medborgare!

Nej! Detta har jag ingen beredskap för! Jag sparkar bakut! Det är mitt liv och det bestämmer jag över! Nu vill jag ha lugn och ro under de år som jag har kvar att leva!

Lätt att klaga på Egyptson – men vad gjorde ni själva?

Förändra det socialistiska enligt vissas intressen ”den socialistiska normen” är aldrig populärt när socialismens normer ska vara konsensus i samhället. Kritisera de ”rättrognas normer” innebär endast att man är ute i kylan hur rätt man än har.

(Ulsans kommentar)

Sameh Egyptson gjorde det minst karriärbefrämjande ämnesvalet för sin avhandling man kan tänka sig. Det är uppfriskande och borde applåderas, oavsett om man delar hans slutsatser eller inte.

Är poängen med samhällsvetenskapen i Sverige att det är en avancerad arbetsmarknadsåtgärd för en välutbildad medelklass? Ett slutet system av ansökningar, anställningar och meritering kan vara nog så viktigt för de närmast berörda, men vad av värde tillförs det omkringliggande samhället?

Frågorna förtjänar att ställas (och besvaras) i efterdyningarna av Sameh Egyptsons nyligen framlagda avhandling. Många avhandlingar blir aldrig citerade eller lästa utanför den närmaste kretsen av examinatorer och opponenter.

Läs hela artikeln HÄR.