Du är så arg och bitter

Har någon kallat er för arga och bittra eller Putinist eller nättroll eller några andra skällsord? Jag skrattade när jag läste en insändare! Inga argument – bara förklenande ord. Jag kände så väl igen mig!

Hela 2000-talet har jag mött denna form av argumentation. Saklighet och fakta saknas. De som dristar sig till att ha ”fel” åsikter eller vill ta in fakta i diskussioner måste finna sig i att förklenas och kallas för de mest horribla saker. Jag minns när någon, för 10-12 år sedan, påstod att jag var ”försöksutskriven” och en annan påstod att jag hade skumraskaffärer för mig. Vad hade jag gjort? Jag hade bara skrivit att dagens feminister är militanta. Jag har blivit kallad för arg och bitter och mindre vetande! Jag har inte ändrat åsikt utan tycker samma sak fortfarande men jag skriver inte om det längre – i alla fall inte på samma sätt. Nu skriver jag mer försiktigt och ger mig inte in i diskussioner med vem som helst. Jag vill ju inte ha mobben på mig!

Men jag läser den aggressiva tonen på nätet och jag undrar var detta hårda språk kommer ifrån. Varför ger sig människor på varandra och rent ut gegga på dem. Det finns ingen vilja att förstå eller diskutera sakligt. Varför anser vissa personer att de får vara så aggressiva på nätet? Varför anser de att de har rätt att klampa in på andras FB-sidor och skriva dumheter om den som har sidan eller dennes inlägg? Var finns acceptansen för varandras kunskaper och åsikter. Mycket handlar ju om kunskap och erfarenhet.

Men aggressiva människor vill hela tiden hävda sig själv! Här kommer jag! Skulle samma människor kunna tänka sig att gå ut på gator och torg och skrika otidigheter efter de som de möter? Jag tror knappast det! Men varför anser de att de har rättighet att vara elaka på nätet?

Jag läser samma aggressiva ton på en känd ledarsida. Den ena artikeln efter den andra påminner mest om att slå sönder en boxboll. Inget lugnt och sakligt argumenterande! Varför? Är skribenterna så frustrerade att de inte klarar av att skriva en lugn och saklig text? Jag läste för många år sedan om ett företag som hade en boxboll i källaren. De anställda kunde avreagera sig på den istället för att ge sig på varandra. Kanske något för denna ledarredaktion?

Vad händer med vanliga människor som läser alla aggressiva och osakliga artiklar eller ser vinklade och osakliga nyhetsprogram på TV:n? Kanske tar de efter och tror att det är helt legitimt att behandla sina medmänniskor illa. Men vad händer då med debattklimatet om de som har fel åsikter kallas för idioter eller Putintroll eller om deras åsikter bedöms som om de kommer från mindre vetande?

Det gynnar vare sig debattklimatet eller samhällsklimatet när man är frustrerad och bråkar med sina medmänniskor. Några borde kanske avreagera sig på boxbollen. Några röster tystnar eller uttrycker sig ytterst försiktigt men människors åsikter förändras inte enbart för att de tystnar! Tvärtom!

Det som inte tål att kritiseras ska kritiseras eldfängt.

mickecarlssonsblog om nutidens dårskap

Nyheten är inte en nyhet…

… det är en 1400 år gammal följetong.

---

Det handlar om den pedofilistiska kulten som tvångsplacerar tyg på skulten.

Kulten har två lägen:

☆ Mjuk offerkofta á la woke-svenska med rosa byxor och

☆ hård behandling av kvinnor som inte gör som männen vill.

---

I en av sektens diktaturer fängslas flickebarn för att de vägrar underkasta sig tvånget på huvudduk.

Innan de mördas våldtas de, sektutövarna tror att flickebarnet kommer till helvetet om de inte är oskulder.

Sanningen är väl snarare att vissa sektutövare är sexdårar som njuter av att våldta barn och ungdomar.

---

I vårt fordom så fredliga land har sekten fått sådant inflytande att vi svenskar inte tillåts kritisera sekten.

Det har gått så långt att vi inte får manifestera mot sekten genom att bränna en obegripligt virrig sektbok, ur artikeln:

”Sverige viker ner sig för våld. Yttrandefriheten sitter löst. Det räcker…

Visa originalinlägg 77 fler ord

BIRGITTA SPARF: Dags att lägga av, Malena!

DET GODA SAMHÄLLET

Plötsligt är vi 65-plussare i hetluften. Vi finns med överallt. Det är ju i och för sig trevligt.

Men vi är tyvärr inte föremål för allt detta intresse för att vi har lyckats överleva så pass länge som vi har gjort, och därigenom kanske samlat på oss mängder av livserfarenhet, kunskaper och kloka insikter under resans gång. Allt det där som vi saknade när vi var 20-åringar. Och kanske därför har en hel del intressant och tänkvärt att säga, nu när vi kommit en bra bit över 50-årsstrecket.

Visa originalinlägg 433 fler ord