Kunskapsbrist eller IQ – vad värderas mest?

Oftast är det någon intressant artikel som inspirerar mig att skriva. Så var det med artikeln där sk ”överintelligenta” människor anser att deras intelligens inte tillvaratas på arbetsplatser. Jag har funderat många gånger på varför kunskaper värderas så lågt i vårt samhälle och varför de okunniga och ibland ”ointelligenta” får styra.

Idag läser jag om Zara Larsson som tycker att man ska få prata när man går på bio. Varför ska man störa andra människor som är intresserade av filmen som visas? De som hellre vill prata kan väl gå ut och prata! Samma sak gäller på bibliotek. Där vill man väl sitta i lugn och ro och läsa en tidning eller bok. Prata, springa omkring och leka eller väsnas får man göra på andra platser.

Jag läser i våra medier rena skrämselpropagandan om t ex klimatet, Covid-19, kriget mellan Ryssland och Ukraina samt maten vi äter och tänker: ”Men hallå, Lugna ner er några hekto!” Vad är det som får skribenterna att fabricera all denna smörja till propaganda? Jag har bara ett svar: Kunskapsbrist. Det är kunskapsbrist hos de som propagerar och de hoppas på kunskapsbrist hos de som läser smörjan! När människor är okunniga så kan lögner spridas!

När jag jobbade så tänkte jag ofta att chefer aldrig lyssnade på de kunniga. Men varför skulle de göra det? Om de anställda hade störst kunskaper så var ju chefen överflödig. Ingen chef vil ha anställda som är kunnigare än vad chefen är! Samma sak gäller politiker. De vill vara kunnigare än resten av befolkningen!

1842 fick vi en obligatorisk folkskola i Sverige. Alla barn skulle därmed få baskunskaper i basämnen. Tanken var god och vi borde vara ett mycket välutbildat folk med denna obligatoriska skolgång, under drygt 180 år, där alla hade rätt till exakt samma kunskaper. Men hur blev det?

Det som politiker bestämmer går inte alltid att förverkliga. Jag har tidigare skrivit om min mormors mor som föddes 1858:

”Vid den tiden var barnadödligheten hög. Men hon överlevde. I byn där hon föddes dog 18 av de 70 barnen som föddes samma år som henne. När hon var 6 år så dog hennes mamma i barnsäng – efter att ha fött ett dött barn. Mödravården och förlossningarna var definitivt inte som den är nu. Pappan gifter om sig med den gravida pigan.

Den lilla flickan fick gå 7 år i skolan men första året närvarade hon endast 42 av de 194 skoldagarna. Samma mönster följdes övriga 6 år. Detta kan ju bero på att hon behövdes hemma för att passa småsyskonen eller för att hjälpa till i hushållet. Familjen var stor och hon behövdes säkert hemma. Dessutom ansågs det nog inte vara så viktigt att en fattig flicka skulle få gå i skolan.”

En fattig familj ansåg nog att det var bättre att flickan jobbade i hemmet än att hon gick i skolan. Så blev det under de kommande 100 åren. Barnen behövdes som arbetskraft i hemmet. Min mamma som började skolan  i mitten av 1930-talet hade potatislov på hösten. Då behövdes barnen hemma för att hjälpa till med att ta upp potatisen (och grönsakerna) ur marken för vinterförvaring. Skolan hade alltså insett att barnen kom inte till skolan under höstskörden. De behövdes på fälten eller för att passa småsyskonen. Då var det nog bra för skolan och undervisningen att ordna så att alla barn var borta samma vecka.

Men sen hände något. Familjerna var inte så stora. Barnen behövdes inte som arbetskraft. Då kunde skolan bli mer kontinuerlig. Alla barn kunde ägna sig åt skolan och läxorna. Kunskapen blev prioriterad. Jag som började skolan på mitten av 1950-talet hörde från de vuxna: ”Du har en förmån som får gå i skolan! Utnyttja den och lär dig så mycket du kan. Gör dina läxor. Du kan utforma ditt liv hur du vill med hjälp av kunskaper!”

Så blev det. Jag har gått i 3 olika skolformer. Började i folkskolan. Men när vi i 3:dje klass flyttade till Malmö så hade vi enhetsskolan och när jag sedan började högstadiet, 7:nde klass, så infördes grundskolan. Målet med grundskolan var att alla barn i hela Sverige skulle få lära sig exakt samma saker i skolan. Alla oavsett vilka föräldrarna var, bostadsort, bostadsområde, ekonomiska förutsättningar eller något annat som i dag räknas in i begreppet socio-ekonomiska-faktorer skulle få exakt samma möjligheter i skolan. Men vi hade ingen stödundervisning eller läxläsning i skolan. Vi fick lära oss att ta vara på vår skoltid och göra något bra av den. Kunskapstörsten var stor.

Nu är det mer än 50 år sedan jag slutade skolan. Det känns som att jag lärde mig ofantligt mycket i skolan trots att mina föräldrar inte kunde hjälpa mig med engelska- fysik- eller kemiläxor. Deras kunskaper var skrala i de teoretiska ämnena. Jag växte upp i just en sådan familj som idag skulle räknats in i de socio-ekonomiska-faktorerna. Men jag sög åt mig kunskaperna som förmedlades.

Jag har haft nytta av mina grundkunskaper när jag sen läste vidare både i gymnasiet och på högskolan. Kunskaperna har jag haft nytta av i både yrkeslivet och rent privat. Intresset för att skaffa mig nya kunskaper har aldrig avtagit. Varje dag kollar jag upp på internet om någonting som jag inte vet eller som jag bara har suddiga kunskaper om. Varje dag lär jag mig nya saker.

Men … Jag känner mig besviken! Varje dag ser jag kunskapsbristen ökar i samhället. Det känns som om vare sig kunskaper eller IQ premieras längre. Fakta är inte så viktigt längre! Medierna hittar på nya fakta som passar de bättre. Politiker slirar på fakta hela tiden. Många människor är så okunniga och naiva att de tror på allt som ”den självutnämnda eliten” säger. De tycks sakna egen tanke- och analysförmåga!

När försvann kunskapstörsten och varför? Vilka möjligheter har dagens unga att tillskansa sig kunskaper? Influencers, rappare och idrottsstjärnor verkar ha större inflytande än lärare och vetenskapsmän har. De kunniga blir uthängda i medier som högerextrema populister. Egentligen förstår jag att den s k eliten inte vill att vi ska vara kunniga. När befolkningen är kunnigare än vad de själv är så blir befolkningen besvärlig och ifrågasätter. De själv känner att de tappar makten över befolkningen!

Ångrar politikerna att de införde en grundskola där alla fick tillgång till samma kunskaper? Vill de ha kunskapsskillnader för att kunna behålla makten? Är det därför som de prioriterar flams och trams istället för kunskap?

1842 infördes obligatorisk folkskola i Sverige