Som man sår får man skörda

Många tankar och många villospår men jag tror att de flesta av mina tankar kan sammanfattas med ordspråket ”Som man sår får man skörda”. PK-ismen och senare Woke-ismen har under många år förgiftat vårt samhälle. Få människor vågar protestera och därför fortsätter de sina härjningståg.

Allt som hänt de senaste veckorna far runt i mitt huvud. Det är t ex koranbränning, upphängda dockor, religion, gängkriminalitet, demokrati, partival, fritidsgårdar, kultur, feminism och mycket mer. Men allt kan sammanfattas i ”Som man sår får man skörda” eller kanske konsekvensneutralitet.

Det var ju Luthers 95 teser på kyrkporten i Wittenberg som fick konsekvenser för samhällsutvecklingen:

Porten till slottskyrkan i Wittenberg användes som universitetets anslagstavla. Därför är det inte konstigt om det var här som Martin Luther spikade upp sina 95 teser. Enligt traditionen skedde detta den 31 oktober 1517. Luther ville få till stånd en diskussion om försäljningen av avlatsbrev. Mot betalning efterskänkte kyrkan syndastraff i form av botgöring här på jorden eller rening i skärselden efter döden. Med tiden skulle det visa sig att Luthers hammarslag på porten till slottskyrkan i Wittenberg blev upptakten till något betydligt mer omfattande än den akademiska diskussion som han efterlyste.

Bra eller dåligt, men samhället hade sett annorlunda ut om någon hade städat undan hans teser. Dessa teser var grunden för Reformationen som kom att betyda mycket i hela Europa. Under vår moderna nutid har medierna mer eller mindre försökt att uppfostra svenska folket och undanhålla sanningen för folket. I januari 2016 skickade Publicistklubben ut följande inbjudan: ”Dags att skrota konsekvensneutraliteten PK-debatt måndag 25 januari 2016”. Med undertexten:

”Politikernas omsvängning i invandringspolitiken, liksom händelserna i Köln och Kungsträdgården har väckt debatt om mediernas roll. Med förnyad intensitet diskuteras hur redaktionerna ska rapportera om invandring, etnicitet och Sverigedemokraterna.”

”Ska medierna ta ett demokratiskt ansvar och aktivt motverka mörka krafters agenda? Eller är en helt neutral nyhetsrapportering är det enda möjliga?”

Publicistklubben har alltså ett stort ansvar för den händelseutveckling vi har haft i Sverige! Anna Hedenmo skrev i en debattartikel 2017:

”Inom journalistiken finns ibland en tendens att tona ner opinionsyttringar som man inte tycker om. Ofta är syftet gott när journalister låter sina egna uppfattningar färga rapporteringen, man vill inte bidra till ett samhälle där grupper ställs mot grupper, och där hatet får fritt spelrum.

Men för yttrandefriheten, och för det fria ordet, är det viktigt att vi klarar av att hålla isär våra personliga åsikter och vårt uppdrag som journalister, så länge vår rapportering håller sig inom de pressetiska reglerna om människors lika värde. Vi måste orka belysa även de obekväma frågorna, skildra verkligheten utifrån många olika komplexa perspektiv, både positiva och negativa. Annars tappar vi tittares, läsares och lyssnares förtroende, så som rapporten från Institutet för mediestudier visar.

Återstår då frågan vilka som bär skulden för de tidigare årens beröringsskräck som jag menar är förklaringen till de låga förtroendesiffrorna.”

Hon skrev alltså om konsekvensneutralitet och ansvar! Men tyvärr så har de politiska och kulturella vindarna gått åt andra hållet. Idag läste jag om att en pilot inte längre får tilltala passagerarna med frasen ”Ladys and Gentlemen”. Han måste säga ” Dear Passengers” istället! Ord! Men det säger en del om det ”kissnödiga” samhället. Alla måste vara snälla och får inte säga något som kan kränka någon!

Näthatsgranskaren har under många år förföljt och kränkt människor pga deras åsikter. Han har inte skämts för att dra fattigpensionärer inför tinget. Men nu klagar han över att han inte kan gå till pizzerian utan att få höra skällsord. Han får nu skörda det som han själv har sått – ondska.

Samma sak gäller nog Botkyrka, ABF, S, fritidsgårdar och gängkriminalitet. De politiska besluten får konsekvenser – konsekvenser som politikerna inte trodde fanns på kartan. De såg det inte komma men får nu skörda!

Att hänga upp dockor föreställande levande människor ingår inte i vår kultur. Men nu har det skett utanför Turkiska ambassaden och nästa helg ska ytterligare två dockor hängas på Mynttorget.

Hängning var en vanlig avrättningsmetod till och med början av 1800-talet. Därefter verkställdes alla dödsdomar genom halshuggning. Sedan slutet av 1600-talet ägde de flesta avrättningar i Stockholm rum på galgbacken utanför Skanstull, utanför staden.

Innan dess låg stadens avrättningsplats på Stigberget på Södermalm, i närheten av dagens Katarina kyrka. 1511 reste stockholmarna tre stora stenar på sluttningen upp till galgbacken. På stenarna fanns böner som skulle påminna den dödsdömde om Jesu vandring till sin avrättning. Bara en sten finns bevarad idag, den så kallade Kalvariestenen.

Länge användes avrättningarna som avskräckande exempel. Det samlades publik som såg på och liket fick hänga kvar så att alla kunde se hur det gick för den som bröt mot lagen. Under 1800-talet flyttade avrättningarna in i fängelserna. Då behövdes inte galgbacken längre och människor glömde så småningom vad platsen hade använts till tidigare.

Ja, hängning förekommer inte längre i Sverige! Vår kultur tillåter inte detta. Men det är väl ett svar på koranbränningarna? åter igen är det skördedax! Utan massinvandringen och utan en alldeles för stor grupp lättkränkta invandrare, som inte vill leva enligt den svenska lagen, så hade vi inte haft koranbränningar heller. Den svenska invandringspolitiken har skapat dessa problem. Det har uppstått stora kulturkrockar. Det är politikerna som bär ansvaret för både koranbränningar och brända dockor.

Till sin hjälp har politikerna haft ”kulturnissarna”, feministerna, journalisterna, kyrkan och en mängd okunniga människor som har talat om för befolkningen vad som får sägas och göras och hur kränktheten brer ut sig om vi säger sanningen. En PK-elit har sett till att vi har hamnat i detta! PK-eliten och Woke-rörelsen bär ansvaret och måste nu skörda det som de själv har sått under många år!

Den 31 oktober 1517 spikade Luther upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Men hans kritik spreds framförallt hjälp av boktryckarkonsten,  vilket senare ledde till reformationen.