Nedanstående beskrivning av julfirande under 1700- och 1800-talet är hämtad ur boken Svenska allmogens lif av etnologenTobias Norlind, utgiven 1912. I hans korta skildring hittar vi många företeelser som levt kvar och fortfarande har en plats ivår moderna jul, inte minst julkärven, doppet i grytan, julbonaderna, julmaten, julgåvor och juleljus.
Till sist kom julafton. Förmiddagen var fullt upptagen med småsysslor. Karlarna hade full sysselsättning med att ordna och rengöra i alla uthus och hugga ved, så att det kunde räcka åtminstone nyårsdagen öfver. Några af manfolken spinkade stickor, andra höggo ved, en uppsatte julkärfven åt sparfvarna och några skodde hästarna. Kreaturen fingo bättre och rikligare foder, så att de skulle kunna stå sig juldagen öfver. Man skulle alltid vara vänlig mot djuren, och därför tilltalades de vänligt med: ”I dag är det julafton” eller ”Här har du din julafton”. På så sätt gick förmiddagen. Klockan tolf eller ett åt man…
Visa originalinlägg 236 fler ord
ulsansblogg 
Senaste kommentarer