Så blev det då äntligen julafton. Jag säger äntligen för jag älskar julen med allt vad den innebär av traditioner och historiska kopplingar till tidigare generationer. Men ibland tvingas även jag rucka på traditionerna. Som i år, till exempel, då en tids sjukdom gjort det närmast omöjligt att städa, pynta och göra allt det där som jag så gärna vill. Maken har inte hunnit heller för han har haft fullt upp med att jobba och dessemellan ta hand om mig som den kärleksfulle livskamrat han är. Men jag säger som min pappa brukade säga när saker och ting inte riktigt blev som man hade tänkt sig; jul blir det ändå.
Visa originalinlägg 365 fler ord
ulsansblogg 
Senaste kommentarer