När en samling åsikter uppfattas som så självklara att de inte behöver diskuteras är det dags att vara vaksam. Värdegrundsarbete har i dag blivit en täckmantel för vänsteraktivistisk överideologi.
Vilket är det bästa sättet att föra fram en uppfattning när åsikten i fråga har svagt stöd hos folket? Gör den till en odiskutabel självklarhet under täckmanteln ”mänskliga rättigheter”. Lyft därefter frågan genom offentligheten som en naturlig del av ”värdegrundsarbetet” eller strävan efter ”inkludering”, ”mångfald” och ”antidiskriminering”. Alla är för mänskliga rättigheter, men det är inte säkert att alla är för alla de ideologiska inriktningar som lånar begreppet mänskliga rättigheter som utgångspunkt.
Det finns ideologi och så finns det överideologi. Ideologi är det som exempelvis utmärker riksdagens partier och deras politiska arbete. De gör politiska vägval utifrån en uppsättning ideologiska preferenser.
Överideologi är något annat. Det är uppfattningar och ställningstaganden som visserligen är ideologiska – både i sitt sätt att beskriva världen och vad som är önskvärt – men som inte identifieras på samma sätt som politikerna och partiernas ställningstaganden. Därför kan överideologier befinna sig ”ovanför” den politiska debatten. Det är perspektiv som är så självklara att vi inte tänker på dem. Till skillnad från de olika ideologiska perspektiven i riksdagen behandlar vi överideologin som om dess principer vore naturlagar.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer