Landet, där rötägg och vandaler obehindrat och obekymrat agerat

Så till döds tröttsamt med alla dessa, som i högan sky gapar om att den nytillträdda regeringen redan före jul skall fixa samtliga de problem, som under åtta år skapats av föregångarna.

En vandaliserad och på alla plan förödd nation skall simsalabim och ögonaböj förbättras och återställas.

Så tröstlöst, att skåda riket, där fähundar styrt.

Landet, där rötägg och vandaler obehindrat och obekymrat agerat utan någon som helst eftertanke.

Ett rövargäng, som plundrat och förött nationen.

De djävulska skador, som åsamkats det lilla landet vid polcirkeln och den därstädes boende lilla folkspillran är närmast obeskrivliga.

Maktmissbruk och misskötsel av landet har så svårt vandaliserat detta, att de uppkomna skadorna är definitiva och irreparabla.

Sverige står att finna i en belägenhet, som är absurd.

Ett läge, som aldrig hade behövt uppstå om nationen hade varit välsignad med ledare, vilka vägletts av rationalitet och vanligt sunt förnuft.

Så var dock tyvärr icke fallet.

Tungt vilar skulden på den bedrövliga gök, som påstods styra nationen.

Den absoluta sopa, som led brist på allt självständigt tänkande och som tappade all orientering.

Den veritabla klåpare till regeringschef, som aldrig förstod vem som var den högst ansvarige för landets katastrofala belägenhet.

En illgärningsman, som misshandlat, förstört och skövlat det gamla riket och som lämnade efter sig en nota, som bara kan beskrivas som mördande.

”Jag ångrar ingenting” var satens befängda slutord.

Varför agerade rikets ledning så irrationellt och självdestruktivt och hur kunde den få med sig så stora delar av befolkningen?

Varför reagerade så få, trots att den framkallade förödelsen snabbt blev så uppenbar?

Varför var det så få, som invände, opponerade eller gjorde motstånd?

När skall förövarna få sitt välförtjänta straff?

När skall den hämndens timma inträda då Moder Svea höjer sitt svärd?

Måtte Svea rikes folk till slut se till, att rikets missdådare inte kommer undan det straff, som landsförrädare och quislingar skall ha.

Claudia de Longueville