De kallar oss vänsterblivna!

Ibland smygläser jag kommentarsfält för att få koll på hur andra människor tänker. Ofta skakar jag på huvudet och har svårt att förstå. Men det händer då och då som jag har svårt för att hålla det stora gapskrattet borta. Så var det när jag läste diskussionen om ord och att dess betydelse sakta förändras.

För mig är det inget nytt. Det har varit en markant förändring av vissa ords betydelse under hela 2000-talet. Vissa ord har mer eller mindre blivit tabu för att vi inte ska kränka vissa grupper. Numera använder man ju inte ordet neger utan säger istället n-ordet. Samma status har orden eskimå och indian fått – nedvärderande. Andra ord har tillkommit eller i alla fall plockats fram för att ge vissa grupper status. Feminism, gender och woke har blivit populära ord. Numera talar vi om oligarker, bitcoin, hbtqi, minoriteter, globalister, massformationer, proxykrig, … Ord som inte fanns när jag växte upp eller i alla fall inte användes inom mina umgängesgrupper.

Naturligtvis beror ordförståelsen och ordanvändningen till stor del på vilka samhällsgrupp man bekänner sig till. Mitt ordförråd visar klart min samhällsstatus. Jag svär ytterst sällan använder aldrig förklenande könsord. Men jag kan använda mitt språk för att raljera. Ordet ”hen” finns t ex enbart i mitt ordförråd i nedsättande syfte. Godhetsknarkare är också ett sådant ord.

I kommentarsfältet hittade jag ett försök att tolka ordet godhet:

”Vänstern” hade länge monopol på att vara goda. Vänstern är god för den vill att barn skall få gratis glasögon, högern är ond för den vill att fattiga barn skall snubbla runt i blindo eller gå med mössan i hand till patron och fråga om ett par avlagda glasögon.

Reinfeldt toppade S ”alla skall med” med det ännu bättre ”alla behövs” och vann med ett högerbudskap som fortfarande tog avstamp i godhet. En ny generation antiwoke höger kände dock att det inte var den höger de ville tillhöra, de föraktar både vänstern och reinfeldtarna lika mycket. Idag jublar de när Oisín Cantwell ”får smaka sin egen medicin”. För dem är det ingen skillnad på att nazister granskar journalister och att journalister granskar nazister.

För tio år sedan var varje granskning av nazister bra, ”alla” var överens om det och varje antydan om att nazister attackerade journalister var dålig. Woke ägde så att säga hela agendan, hets mot folkgrupp var dåligt och yttrandefrihet var synonymt med att goda krafter kunde höras i fjärran diktaturer, yttrandefrihet var, inte att nazister jagade journalister.

Hanif Balis podd heter ”god ton”, inte för att det är viktigt att hålla god ton, utan för att illustrera hur dumma wokevänstern är som kritiserar tonen i stället för att ”förstå innehållet”. Idag är ”god ton” lika oanvändbart som woke.

Reinfeldt var tvungen att paketera och sälja iden om sänkta bidragsnivåer som att det är till gagn även för fattiga, det behövs inte i antiwoke. Då stod det mellan två sätt att lyfta de fattiga, idag står det mellan naiva godhetsknarkare som kommer slösa pengar på latmaskar och tuffa tuffingar som kommer tvinga de lata jävlarna att jobba.

Åsiktskorridoren är lika verklig då som nu men den är flyttad så långt att knappast någon kunde ana det för 10 år sedan. Den gamla åsiktskorridoren var såklart inte perfekt, men nog var det bättre när klangbotten var godhet snarare än jävlighet.

Andra i kommentarsfältet ansåg att de inte vågar använda ordet godhet längre eftersom det har svärtats ned. Men jag anser att godhet och ondska är varandras motsatsord samtidigt som de går hand i hand. Alltför många människor uppfattar sig själv som goda men är egentligen onda. De använder godheten för att höja sin egen status och tar andra människor som gisslan under godhetskampen. Ett exempel är när Magdalena Andersson säger: ”Jimmie Åkesson kunde ju inte välja mellan Putin och Biden!” Hon ville visa sin egen godhet och peka ut Jimmie som ond därför att han inte ville välja! Men egentligen visade hon enbart på sitt eget onda uppsåt. Hon vill så split!

Den som hela tiden talar om sin egen godhet har ett syfte. Den utnyttjar godheten och kan enbart leva vidare genom att hela tiden visa sig ännu godare. Den personen kallar jag för godhetsknarkare eftersom törsten efter mer godhet har gjort att denne blind och vederbörande kan inte se skillnad mellan godhet och ondska.

Diskussionerna kring ordanvändning gick vidare. Samma människor som de senaste 20 åren har kallat andra för rasist, fascist, nazist, blåbruna, högerextrema, högerpopulister, klimatförnekare, kvinnohatare, antivaxare och många fler nedsättande ord är nu upprörda och har svårt att förstå.

”De kallar oss för vänsterblivna!!!”

Dessa anser ju att det är de själva som är goda och har rätt att bestämma hur språket ska användas. Det är deras definition av orden som ska gälla. På samma sätt som de har velat äga samhällsdebatten, så vill de nu äga ordens betydelse. Men de förstår inte att även andra människor vill vara med. De har tappat makten och deras status släpas i smutsen på samma sätt som de har försökt att släpa andra människor i smutsen under många år. Det gör naturligtvis ont i själen att behöva utstå samma spott och spe som de själv har utsatt andra människor för. De förstår inte att tiden har kommit ikapp dem!