1975 kliver biologin in på den politiska scenen, med den amerikanske entomologen E.O Wilsons bok Sociobiologi. Han, som i övrigt mest studerat myror, påstod att också människans samhällsliv har en utvecklingsbiologisk grund. Det blev omedelbart bråk och ett mönster avtecknade sig. Den första generationen amerikanska sociobiologer var vita personer från sydstaterna. Deras mest aggressiva kritiker var alla urbana vänsterliberala från nordöstra USA och universitet som Harvard och MIT. Bland annat liknade de sociobiologerna vid Voltaires löjlige professor Pangloss, som bland annat sa att våra näsor är beviset för att Gud hade skapat en perfekt och harmonisk värld. Näsor ser ut som de gör därför att det ska bli lättare att bära glasögon.
Harvard-biologerna Steven Jay Gould och Richard Lewontin gick ett steg längre och publicerade flera artiklar där de anklagade sociobiologerna för att legitimera en konservativ ideologi, besläktad med rasbiologi och nazism. Humanister och samhällsvetare blev också provocerade. Huma¬ nisterna förde fram ”den fria viljan” och samhällsforskarna argumenterade för de sociala strukturernas betydelse.
——————-
Senaste kommentarer