Fick mig tillsänt material ang. en artikel i Vasabladet ”demokratin diskuterades i Purmo”. Diskussionen handlade till stora delar om Ryssland och Putin och jag kände ett åtagande att komma med några kommentarer. Jag kommenterar även några deltagares åsikteter.
Föreställningarna i väst om Putin och Ryssland är till stora delar en produkt av den massiva västpropagandan i media. Den media vi konsumerar har i stort sett samma källor. Få journalister är på plats och arbetar självständigt. De journalister som t.ex. Sverige använder tycks ha en tydlig agenda, nämligen att försöka hitta så mycket negativt om Ryssland som möjligt. Det är något som pågått de senaste 20 åren och varit en draksådd som planterats in i den svenska befolkningens medvetande.
Seriösa rapportörer som träffat Putin under en längre tid, och gjort reportage om honom, t.ex. filmaren Oliver Stone och den kände amerikanske journalisten Megyn Kelly har gett en helt annan bild av Putin. Han verkar artig och omtänksam, tvärtom den propagandabild som skapats i västmedia.
Föreställningen om att Putin sitter löst på sin ”tron” är en typisk mediaskröna. Allt talar för att han sitter ganska säkert. Själv tror jag han tycker att det vore skönt att få avlösning. Han har gjort en ”Herkules-gärning” med att få Ryssland på fötterna efter kommunismens fall. Rysslands ekonomi var i händerna på ett antal oligarker och nästan bankrutt nar han tog över. Nu visar det sig att Ryssland har en stabil ekonomi trots alla sanktioner som i stället har drabbat Europa/USA.
Cathrine Junker talar om en auktoritär Putin och det auktoritära Ryssland, en populär föreställning skapat av västmedia. Visserligen har Putin haft stor makt, men det kan ha varit nödvändig under hans tid. Världens största land med många olika kulturer, språk och religioner är troligen det svåraste landet i världen att leda. Putin förefaller mycket klok och nästan märkligt kunnig på många områden, men givetvis borde en efterträdare ha lärts upp vid det här laget. Vad vet vi eftersom vi inte har någon seriös bevakning om Ryssland. För övrigt har Ryssland demokratiska institutioner med val och parlament, något man i västpropagandan helt tycks bortse ifrån. Michael Djupsjöbackas teori om Putin som toppen på en pyramid ger jag ingen större tilltro till. Hans prat om Potemkinkulisser verkar något förvirrat.
Utvecklingen i Ukraina kan i nuläget verka drastisk. Jag är övertygad om att Putin aldrig ville ha det som det nu blivit. Det fanns en undertecknad fredsuppgörelse redan 2014 men den övergavs av västländer. Uppgörelsen hade gett de nu övertagna provinserna autonomi, något som finns i många länder bl.a. i Kanada, där en provins pratar franska. I stället för att godkänna Minsk-avtalet började Ukraina bomba de rysktalande och c: a 14 000 dödades. Efter 8 år fanns inget annat alternativ kvar för Ryssland än att ta över de östra provinserna, annars hade slakten på civila bara fortsatt.
Ann-Chatrine Jungar nämner populismen. Ja det är populärt att prata om populism. Vad man egentligen menar är att länder eller partier vill ha en återgång, eller har en längtan efter gamla ideal. Familjen, Gud och Fosterlandet blir då ett rött skynke för den gränslösa och påtvingade världsvida liberalismen då alla gamla värden kan ifrågasättas. Om folket i ett val väljer partier med konservativa värderingar betecknas de som populister, rasister eller nazister.
Pär Stenbäck anser att det behövs en revolution i Ryssland. Vi får väl hoppas att det räcker med de som varit. Ser det som en barnslig spekulation. Det är kanske Finland som behöver en revolution? Er ansökan till Nato gjordes utan att folkviljan efterfrågades.
Kerstin Kronvalls spekulationer om den ofullkomliga ryska demokratin är bara tröttsam. Samma gamla skåpmat som ältas dagligen i västmedia. Hon nämner, troligen avundsjukt, Rysslands platta skatt på 13 procent, något som många västländer längtar efter. Hon menar trosvisst att ryssarna inte förstår värdet av höga skatter och att samhället med låga skatter med nödvändighet måste bli korrumperat. Stackars finländare, vilka tänkare ni har! Inte heller godkänns ryssarnas kristna tro.
Avslutningsvis kan det konstateras att vi närmar oss ett förödande världskrig. Kanske dags för eftertanke och bikt? Något som Finland kanske borde samtala om är den finska skulden för att c: a 1 miljon civila i Leningrad dog av svält under andra världskriget därför att Finland/Nazityskland stängde av mattransporterna från norr.
Lars Örn
ulsansblogg 
Senaste kommentarer