Under allt som sker i lantbruket i övriga EU, som inte tycks ske i Sverige, så undrar man ju lätt varför inte detta sker även i detta land. Vad är det som skiljer Sveriges lantbruk från Nederländernas lantbrukares situation? Förklaringen sägs vara att lantbruket där disponerar, äger, över 80% av landarealen och detta vill då makthavarna ändra på. Givetvis så är lantbrukarna en minoritet även där så den politiska majoriteten vill krossa lantbruket för att få tillgång till billigare mark för byggnadsändamål. Det jordbrukspolitiska målet som varit landets ryggrad under generationer, ja, århundraden, anses nu vara en passerad politisk och ekonomisk funktion.
Hur kan det bli så? Vet inte den ena handen vad den andra gör? Eller är förklaringen så enkel att allt beror på att den generation europeiska ledare som upplevde andra världskriget, som den tyske Helmut Kohl, som ansåg att ett överskott i europeiskt lantbruk var ett ”behagligt” problem som nuvarande makthavare inte tycks förstå. Men därmed uppstår frågan varför inte de svenska lantbrukarna agerar likadant?
Senaste kommentarer