En gråtmild teaterföreställning

Som väntat var Annie Lööf inte sen att använda sig av våldsbrottet som begicks i Visby tidigare på eftermiddagen, i sitt Almedalstal. Det blev en gråtmild teaterföreställning med darr på rösten, fladdrande ögonfransar, en ledsen blick ner i talarstolen och de vanliga flosklerna om att hon tänkte på våldsoffret och dennes anhöriga. Det passade ju bra in i hennes tal som till stor del handlade om medmänsklighet.

Talet gick raskt över till Ukraina, om flyktingbarn, återförening av ukrainska familjer samt att vi måste ha en plan för återuppbyggnad av Ukraina och vårt stöd till detta. I detta samband kom hon raskt in på Putins verkliga eller påhittade påverkansansförsök och cyberhot.

Annie är ytterst medveten om att hon vill regissera den svenska politiken fyra år till! Hon vill ha den breda mitten med sig själv som statsminister. Därför skickar hon en uppmaning till M – släpp taget om SD och en uppmaning till S – släpp taget om V. Annie vill fortsätta med att regissera – precis som hon gjorde med både DÖ och Jöken! Precis som hon har gjort vid alla omröstningar!

I sitt tal fortsatte hon att tala om grön omställning, minusutsläpp, energiförsörjning, en offensiv klimatrörelse och svenskt klimatbistånd.

Vidare skyndade hon igenom vindkraft och kärnkraft samt kriminalitet innan hon stannade till en stund vid sitt favoritämne: mäns våld mot kvinnor och aborter. Hon vill på allvar ha inskrivet i grundlagen om aborträtten. Hon tror att denna rättighet kan trollas bort genom ett riksdagsbeslut! Eller är det så att regissören Annie ännu en gång vill peka på SD och påstå att de vill avskaffa denna rätt?

Jag undrar varför jag har så svårt att skriva positivt om Annies tal. Det kan ju kanske vara att jag 2017 skrev följande om det tal som hon höll den sommaren i Almedalen.

Så långt, 20 minuter in i Annies tal, undrar jag vad hon egentligen har att säga. Hon ger oss en välregisserad teaterföreställning – varvar mellan det gråtmilda, ilska och dramatik. Känslor, känslor, känslor … men var finns fakta?

Men Annie, jag vill höra hur (C) vill ändra på detta. Jag vill höra vilken politik (C) vill föra men får bara höra en mängd floskler. Hon fortsätter samma teaterföreställning då det gäller migrationen, företagsamhet, feminism, fotboll, politik i andra länder, pressfrihet och klimatet. Svepande ordalag varvade med få fakta och många ologiska resonemang.

I dagens tal upplevde jag mest att Annies ord fladdrade förbi mig. De berörde inte mig och jag saknade något om vad Annie och (C) vill göra för vanliga människor: pensionärer, barnfamiljer, hemlösa, fattiga, rika, poliser, lärare, vårdpersonal osv. Men jag måste berömma henne för att hon är en skicklig skådespelare och regissör.