Kvinnor som hatar män, partygate, C halverat

Se videon HÄR.

Publicerad 27 maj, 2022S

När Amber Heard slog klorna i Johnny Depp anade han inte att ett tio år långt helvete väntade honom. Riktigt eländigt blev det efter skilsmässan 2016, då Heard gick ut i medierna och påstod att Depp hade misshandlat henne. Världen vände sig emot honom, men i förtalsrättegången som avslutas i dag har vi fått se att det i själva verket var Amber som misshandlade Johnny. Vi pratar också om festande brittiska politikers förakt för vanligt folk, gläds åt att Centern halverat sina opinionssiffror och hoppas att Erdogan står på sig så att Sverige slipper gå med i Nato.

Hur mår vi egentligen?

”Alla verkar grälsjuka och allt för många tvärsäkra i sina påståenden utan att reflektera.” Den kommentaren läste jag i ett kommentarsfält idag. Jag nickade igenkännande för det är precis så som jag själv känner det! Jag har själv tystnat och dragit ner på mitt skrivande. Det känns som att det inte finns så mycket mer att säga och hur som helst så lyssnar inte fler folk. Jag tror det hela gnager hos de flesta av oss.

Vad är det som har hänt med oss debattglada människor? När jag analyserar ser jag en mängd stora förändringar på alldeles för kort tid. Våra hjärnor hinner inte med att bearbeta, acceptera och anpassa sig till förändringarna innan det kommer nya förändringar. Vi möter detta på olika sätt. En de av oss blir tysta och andra grälsjuka. Men alla är vi drabbade av den politiska förändringskarusellen!

Under 2000-talet har vi drabbats av bl a humanitära stormakten, globalismen , politiska potentater som vill styra hela världen, migrationen, kriminalitet, hederskultur, feministisk frammarsch, expo, researchgruppen, #metoo, BLM, #jagärhär, näthatsgranskaren, fake news, troll, klimatrörelsen, politiska klimatmål, flygskam, köttskam, Covid-19, vaccin, vaccinpass, pandemirekommendationer, kriget mellan Ryssland och Ukraina, NATO osv. Allt går ut på att skrämma oss, ge oss dåligt samvete, bombardera oss med propaganda från våra styrande, ekonomiska intressen och från aktivister. Är det så konstigt att vi reagerar på allt detta?

Den vanligaste frågan man får är hur man mår. Så tolkar jag i alla fall frågan ”hur är det med dig?” Frågaren hoppas och förväntar sig att man inte drabbats av något tråkigt, som fysisk sjukdom, illamående, sorg eller depression. Typ. ”Tja, ganska bra” är väl ungefär mitt standardsvar. Men hur ofta (nästan alltid) skulle jag egentligen istället vilja säga: För djävligt. Jag mår illa av den här världen. Jag blir deprimerad av alla idioter. Jag har tappat tron på mänskligheten.

Så skrev en FB-vän igår. Jag skulle kunna skriva detta själv men kanske med ett annat ordval. Jag känner nästan likadant! Men … personen som skrev det delar inte min värdegrund och har nog inte många åsikter som är gemensamma med mina. Jag följer personen enbart för att se vilka stolligheter som denne skriver.

Även jag känner hopplöshet över världens tillstånd! Men min hopplöshet grundar sig i att makthavare och ekonomiska intressen vill förändra världen till oigenkännlighet. Deras visioner kommer att förstöra vår värld!

Jag vill inte ha fler förändringar! Jo, jag vill att de ska rätta till de misstag som de har begått! Men annars vill jag landa i verkligheten och kunna njuta av den och kunna umgås med andra utan aggressivitet. Jag orkar inte med fler förändringar just nu och tror att de flesta av oss har drabbats av utmattning! Vi förtjänar lugn och ro!

Hjälpverksamhet med värdighet.

Den goda hjälpen är den personliga inte den som ges i det kollektivas intresse. (Ulsans kommentar)