De senaste 50 åren har gjort en alltför stor del av den svenska befolkningen dummare. Människor i Sverige verkar inte längre att bry sig om basala fakta. De verkar inte heller att bry sig om varandra. Sverige verkar att vara fyllt av människor som hela tiden vill bli sedda och ropar: ”Här är jag!”
Vi talar ofta om att det var bättre förr. Då kontrar de yngre: Du börjar bli gammal och förstår inte. Nej, jag har svårt att förstå vad som har hänt i det svenska samhället! Inte beroende av min ålder – snarare på att det svenska samhället har förändrats!
Jag som bor halva året i Spanien kan jämföra det svenska samhället med det spanska och ser stora skillnader. Det svenska folket verkar att ha stannat i tonårsstadiet hela livet – vill inte bli vuxna och ta personligt ansvar. Samhället vill ju att alla ska stanna i utbildning. Jag läste att svensken är ca 29 år innan denne kan försörja sig själv. I Spanien blir de unga vuxna ganska snabbt och samhället präglas av ordning. Detta kan ju bero på att spanska ungdomar inte går i skolan så många år som de svenska ungdomarna gör eller på att det inte finns några bidrag att få för den som inte jobbar och gör rätt för sig. Familjen har stor betydelse i det spanska samhället – alla umgås över generationsgränserna.
Med detta skulle man kanske kunna dra slutsatsen att den svenska skolan fördummar. Men så enkelt är det nog inte! Enligt mig beror det snarare på ledarskapet!
Varje grupp har en eller flera ledare. I familjen bör det vara föräldrarna som leder och uppfostrar, i skolan bör det vara lärarna som förmedlar kunskaper och ser till att ordningsregler följs, På arbetsplatser är det chefer som är ledare och i samhället bör det vara våra myndighetspersoner och politiker. Över landet bör naturligtvis statsministern fungera som den självklara ledaren som en förebild och en sammanhållande och trygghetsskapande länk. För det är ju så – vi gör så som vi är upplärda att göra. Ankungarna följer ankmamman ut i världen. Vi människor följer våra föräldrar, lärare. chefer, politiker och statsministern eller landets högsta ledare. Men om inte ledarskapet fungerar? Vad händer då?
Jag har läst en hel del ledarskapsteorier. Den första enkla modellen är när man beskriver ledarskap i termer av auktoritärt och demokratiskt. Men naturligtvis finns det en mängd steg däremellan! Vi vill naturligtvis ha demokratiskt ledarskap men ibland behöver vi auktoritet. Det demokratiska ledarskapet får aldrig gå så långt att det blir ett låt-gå-ledarskap. Det innebär ju att helt enkelt att ledaren har abdikerat. Tyvärr är det många ledare som har gjort det idag!
När föräldrar abdikerar som föräldrar får inte barnen den grundläggande uppfostran. När lärare (och resten av skolpersonalen) abdikerar som ledare får inte de unga grundläggande kunskaper. När arbetsgivare abdikerar som ledare kan denne inte leverera sina produkter och tjänster på ett bra sätt.Arbetsplatsen övergår till att sysselsätta istället för att producera. När politiker och statens högsta ledare abdikerar som ledare så blir det kaos i landet.
I vårt land har vi från bondesamhället ett auktoritärt ledarskap. På 50-60-70-talet gled detta över i ett demokratiskt ledarskap. Sen fortsatte vi in i ett låt-gå-ledarskap. Löfven försökte att återgå till det auktoritära ledarskapet trots att han påstår att han är demokratisk. Magdalena Anderson går nog i samma riktning. Men båda har levt med låt-gå-eländet och kan inte ställa om!
Barn som är uppfostrade i den svenska låt-gå-andan har aldrig lärt sig vad respekt är och klarar inte av att vara demokratiska – även om de själv tror att de är det. De som kommer hit från länder med auktoritärt ledarskap klarar inte av den svenska modellen. De vill ha auktoritet och vet ingenting om demokrati och ännu mindre om vårt låt-gå-elände.
Det uppstår konflikter när ledarskapet inte är tydligt! När vår statsminister inte respekterar alla människor – för att de har fel åsikter – godkänner han att resten av befolkningen är lika odemokratiska. När statsministern godtyckligt slänger ur sig orden rasist-fascist-nazist signalerar denne att resten av befolkningen får göra detsamma. När statsministern och de övriga i regeringen ljuger om fakta i det offentliga rummet ger de tillstånd för resten av befolkningen att ljuga. När de bryr sig mer om den egna makten än om svenska folket signalerar de ”Sköt dig själv och skit i andra”!
Det är nog dags att börja om! Svenska föräldrar måste återta föräldraskapet. Skolan måste återgå till att förmedla kunskaper. Arbetsplatser måste återgå till att producera produkter och tjänster. Vi behöver inspirerande och tydliga ledare att se upp till och att ta efter. Vi behöver inte fler ledare men behöver bättre ledare
Vårt land måste återgå till ett tillstånd där vi respekterar varandra och tar hänsyn! Vi kan inte fortsätta att splittra vårt land genom att kalla varandra för en mängd invektiv som Putintroll, antivaxare, klimatförnekare, rasist eller liknande. Vi behöver sammanhållning och ordning!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer