Repris från 2018 men lika aktuellt fortfarande!
Måste jag bry mig om vad som händer? Jag har kanske 30 år kvar att leva. Kan jag inte bara njuta av de 30 åren? Kan jag inte bara roa mig de åren? Jag vaknade av att solen sken in genom fönstret. En underbar dag att njuta av. Men ändå undrade jag: Har det hänt något under natten? Varför?
Jag skulle kunna leva pensionärsliv – gå på studiecirklar, åka på utfärder, spela boule eller något annat. Men … jag tänker! Hur kommer mitt liv att bli de sista åren? Det beror väl på vad jag gör nu för att förbättra det?
De barn som föds och växer upp idag ska ta hand om mig och andra åldringar och ge oss ett värdigt liv de sista dagarna eller åren om ca 25-30 år. Men kommer de att vilja göra det? Det beror väl till stor del på vad de själv har fått?
Det lilla barnet föds kanske i en bil på väg till BB för att närmaste BB är nerlagt. Eller i en sjukhuskorridor med sen stressad barnmorska som assistans vid ett av livets mest betydelsefulla ögonblick – födseln. Barnets ursprung är kanske dunkelt – en okänd pappa på en fyllefest eller en våldtäktsman som pappa eller en provrörsbefruktning. Mamma (och pappa) är mer intresserade av mobiltelefonen än av barnet.
Alltför tidigt (innan barnet kan prata, äta själv, gå på toaletten, tvätta sig, klä på sig, knäppa knappar osv) lämnas barnet till en förskola. I denna otrygga miljö finns en mängd andra barn som också pockar på den certifierade genus- och HBTQ-pedagogen som är mer intresserad av normkritik än av det lilla barnet.
Barnet växer upp i en otrygg förort med våld och kriminalitet som vardag. Polisen som saknar resurser. Tingsrätter som inte bryr sig om lagen. En skola där hälften av personalen saknar utbildning. En skolmiljö med så hög ljudnivå att eleverna behöver hörselskydd. En skolmiljö med stora ordningsproblem och där trakasserier och mobbing mer tillhör regel än undantag. En skola som mer har blivit en förvaringsplats än en institution att hämta kunskaper på. Familjen saknar betydelse. Barnet saknar betydelse.
Barnet lär sig tidigt att välfärd är något som kanske fanns men som nu är på väg att försvinna. De lär sig att politiker ägnar sig mer åt att lösa globala problem än åt landets problem. De lär sig att det heliga klimatet är viktigare än allt annat. Vulkanutbrott och solens påverkan ska vi glömma – det är ju vi människor som ska skämmas och späka oss. De lär sig att inte tala om problem – bara utmaningar. De lär sig att tala om det som fungerar men att sopa allt annat under mattan. De lär sig att politiker ägnar mer tid åt pajkastning, mobbing och trakasserier än åt samarbete.
Barnet lär sig tidigt att det som person inte har någon som helst betydelse. Barnet är bara en i mängden utan värde, som inte ska påverka och är utbytbar. Barn lär sig att inte bry sig om tidigare generationer. Varför ska de då ta hand om oss om 25-30 år? Det finns ju robotar som kan göra det!
Det är just därför som jag måste bry mig! Jag måste se till att de barn och ungdomar som växer upp idag får en vettig barndom. De måste få lära sig allt som vi fick lära oss när vi växte upp. De måste få känna trygghet i tillvaron. Annars kommer de inte att vilja bry sig om mig mina sista dagar, veckor eller år i livet. Då får jag finna oss i att en robot hjälper mig!
Rent egoistiskt måste jag, ge de politiker som inte bryr sig, en spark i baken. Jag måste protestera mot deras ovilja att lösa problem. Jag måste protestera mot globalismen. Jag måste se till att barnen – vår framtid – får tillbaka ett värde. Barnets uppväxt är den viktigaste valfrågan i höst!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer