Min förebild finns inte längre

För en stund sedan uppstod ett tomrum i mitt hjärta. Något fattas mig, när kvinnan som planerade sin 110-års dag lämnade jordelivet. Dagny Carlsson har under många år varit min förebild. Vid 99 års ålder gick hon en datorkurs och 100 år gammal startade hon en blogg, på vilken hon kallade sig Bojan. Jag har läst hennes blogg och har refererat till den ett antal gånger. Eftersom jag själv strävar efter att få uppleva min 100-års dag så har jag ganska mycket gemensamt med Dagny – livsglädje och nyfikenhet!

Den 27 september 2020 skrev hon:

Till den förmodligen unge man som tyckte att det kunde vara dags att lämna jordelivet så vill jag meddela att jag tänker leva ett tag till -antingen han gillar det eller ej! Jag har det faktiskt riktigt bra på gamla dar och har inga planer på att gå hädan den närmaste tiden Den vackra hösten får gärna fortsätta så slipper jag plocka fram vinterkappan ur malpåsen.

Nej, hon hade inga planer på att gå hädan! Den 16 mars 2021 skrev hon:

Den 20 mars är det vårdagjämning och då är dagarna allt längre. Sedan kommer helgerna alla i en följd tills det blir midsommar. Då vill jag se midnattssolen om det nu går att realisera. Jag har nästan sett den en gång när jag var i Jämtland. Det är egentligen ett fenomen att inte solen går ner på hela dygnet.

Den 1 april 2020 skrev hon:

Jag har blivit lovad en rullstol men det anser jag nästan vara en förolämpning. Det är möjligt att jag inte själv inser mitt bästa ! Det är bra att det finns omsorg men  det bästa är att inte behöva den.

Dagny tyckte alltså att det var en förolämpning att hon erbjuds en rullstol och tyckte att det var tråkigt att hon inte fick gå ut nu i coronatider. Hon ville ju ha roligt! När jag läser Dagnys texter så undrar jag var de sköra ömtåliga äldre finns – de som politikerna påstår att de tänker på? Dagny har visserligen uppnått en hög ålder … men … hon är inte skör och ömtålig! Hon är en krutgumma och de flesta äldre – alltså äldre än mig själv – som jag känner är pigga och gör det bästa av sina liv.

Men pandemin kom in i våra liv och Dagny skrev den 28 mars 2021:

Det har inte hänt det minsta som är intressant att blogga om. Läget har varit detsamma nämligen horisontalt. Jag har inga förväntningar på att läget skall förbättras . Hemtjänsten som är mitt stöd i bedrövelsen kommer och går och håller mig vid liv genom att servera närande födoämnen. Kosten är föga omväxlande och av Findus fabrikat. I min ungdom var Findus mest känt för sina gröna ärtor som fanns på plåtburk och odlades på stora fält i Skåne. Findus köttbullar är närande  och trillas maskinellt. Det finns lite variationer på den färdiga maten men inget särskilt omväxlande sortiment. Det är inte roligt att laga mat till en ensam person så jag avstår från matoset. Jag lever under förhoppningen att coronaepidemin skall ta slut så man åtminstone kan gå ut. Lite hopp har jag att tiderna ska normaliseras. Fromma önskningar  men jag lever på hoppet.   

Hon hoppades alltså på att kunna gå ut igen! Hon ville ha roligt och äta varierad kost. Det var inte så stora krav som hon hade. Är det för mycket begärt att under de sista ljuva åren själv få bestämma om man ska gå ut eller ej? Även den som är 108 år kan njuta av väl tillagad mat på en restaurang. Även de äldsta kan behöva intellektuell stimulans – vilket de knappast får av en hemtjänst som kommer och går, 5 minuter i taget! Var finns livskvalitén och värdigheten?

Vad är det då som förgyller tillvaron över våra sista år? För mig handlar det egentligen mest om frihet att leva som jag vill utan en mängd skapade hinder. Politiker ska inte bestämma över min eller andras vardag! Men det gör de!! Vi märkte det tydligt i under pandemitiden när politikerna hindrade oss från fri rörlighet och ett normalt liv.

Men Dagny tappade aldrig gnistan! För en vecka sedan berättade hon att hon var i fin form och hade fått en ny scarf som hon tyckte var lite för snobbig men kanske passar till den kommande Pubafton på äldreboendet.

Hon såg fram emot att fira min 110-årsdag i maj, gärna med en liten fest. ”Skall det vara kalas så skall det vara livat på festen”.

Nu har Dagny lämnat oss och fick inte uppleva sin 110-års dag. Men Dagny finns kvar. Hon kommer alltid att vara min och många andras inspirationskälla.

Tack för allt som du har gett oss, Dagny!