Repris från december 2019 men aktuell med anledning av informationsflödet angående kriget mellan Sovjet och Ukraina samt att vi har ett riksdagsval om ett halvt år. Opinion, populism. propaganda och information men vad är fakta och sanning?
Ett ord – sen kan du hamna i fiendebåset! Erika Bjerströms inlägg i SVT:s nyhetssändning fick nog en konsekvens som hon inte hade anat! Någon skrev förargat på FB:
Hon hade nästan ett leende på läpparna eller åtminstone en rejäl dos av självbelåtenhet, när hon satt där framför kameran och kallade Greta ”vänsterpopulist”. Blev SÅ illa berörd, har tidigare gillat Erika men nu verkade hon snarast cynisk. Inte minst i kontrast till Greta!
Ja, så olika kan vi uppfatta en sak. Jag som aldrig har gillat Erika kände lite beundran för att hon vågade – vågade tala om sanningen om ikonen Greta! Men … alla uppskattar inte hennes ord:
Att balansera och självcensurera är en svår konst. Den som balanserar FÖR mycket riskerar att trängas undan av alla de som har vassa armbågar. Ingen kommer ihåg människor som inte vågar ta ställning och inte vågar sticka ut hakan. Många skribenter undviker känsliga ämnen eller förmedlar halva sanningar enbart för att de är rädda att ”hamna ute i kylan”. Det har hänt gång på gång i historien och händer även i nutid.
Jag snubblade av en slump över en artikel skriven av Inger Enkvist, professor i spanskspråkig litteratur. Hon skriver om att även hon ägnar sig åt självcensur. Här kommer delar av hennes text:
Ett exempel är en som försökte återge verkligheten utan förenklingar är en för de flesta svenskar okänd spansk journalist, Manuel Chaves Nogales. Han är Spaniens motsvarighet till Orwell och Camus och ungefär samtida med dem.
Han hade inte riktigt lika stor litterär förmåga som de andra två men delade deras strävan att vara objektiv och att berätta det han såg utan att fråga sig vilka sida som kunde gynnas av rapporteringen. Han har fått uppmärksamhet på senare tid, och just i år har intresset för hans person och hans verk kulminerat.
Chaves Nogales besökte som journalist Sovjetunionen på 20-talet för att ta reda på vilka av de nyheter som kom därifrån som var ”fake news”. Han rapporterade att den arbetarstat som beundrades av många i Spanien var en polisstat. Senare upplevde han som redaktör i Madrid inledningen till spanska inbördeskriget 1936 och skrev reportage som återgav våldsdåd från båda sidor i konflikten.
Ännu idag förvånas läsare av hans objektivitet. Hans texter är ofta små berättelser, och han överlämnar åt läsarna att dra slutsatser. Hans opartiskhet gjorde att han hotades till livet av båda de stridande sidorna enligt devisen att ”den som inte är med oss är mot oss”.
Han flydde till Frankrike 1936 och rapporterade om ett Frankrike som var klämt mellan kommunism och nazism och hade gett upp sina demokratiska ideal redan före den tyska invasionen. 1940 fick Chaves Nogales fly igen, och han rapporterade från London till Latinamerika fram till sin död 1944.
Hans objektivitet ledde till att han blev bortglömd, eftersom ingen politisk riktning hade något intresse av att framhålla hans klarsynthet. När han nu 2019 lyfts fram är detta därför att den spanska socialistregeringen har inkluderat honom i sin hyllning till de personer som gick i exil 1939. Han presenteras som en som drevs i exil av Francosidan, samtidigt som man helt förtiger att han kritiserade socialistsidan lika mycket.
Det svala intresset för Chaves Nogales pekar på att objektivitet inte nödvändigtvis uppskattas och belönas vare sig av samtiden eller eftervärlden. När det gäller obekväma fakta, tenderar journalister också i dag att välja självcensur. Detsamma gör universitetslärare, och jag själv är inget undantag. Det egendomliga är att i princip alla i det offentliga livet kritiserar ”fake news” och censur, samtidigt som de tillämpar självcensur. Man vill inte inse att ”det politiskt korrekta” innebär just självcensur.
Att vara objektiv och neutral skapar alltså ringa popularitet eller hågkomst. Det är kanske just därför som den kampanj som Greta deltar i lyckas? Den är inte objektiv! Den är högljudd och ingen – absolut ingen – kan undgå att höra och se vad ikonen Greta gör.
Fakta vadå? Där jag bodde för ca 30 år sedan fanns en livsmedelshandlare som figurerade i dagspressen med en del oegentligheter – om inte varje dag så varje vecka. Någon frågade om det inte skadade hans affärsverksamhet. Han svarade: Det är bättre att de pratar skit om mig – än att de inte pratar alls!
När jag läser dagens text så vet jag ju varför Ulsansblogg aldrig kommer att nå några statistiska höjder då det gäller läsare eller någon berömmelse. Vi är inte högljudda, pratar inte skit, tar inte ställning för vare sig höger eller vänster och vi låter läsarna bilda sig sin egna uppfattning! Vi vill vara seriösa även om vi tar upp svåra ämnen. Vi behöver inte ära och berömmelse. Oftast balanserar vi omkring på tå i informationshavet. Det är väl det som de kallar för självcensur. Men det är inte svårt. Vi gillar inte härskartekniker och försöker att hålla oss ifrån dem!
Det går ju att skriva – som en av våra läsare uttryckte det – snällt men vasst!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer