Jag har ljudinspelningar av mina äldre släktingar, de som var födda runt förra sekelskiftet. När de berättar om folk de träffat så anger de om det är en lapp, en finne, en jude eller neger. Det var inget konstigt med det, av flera skäl. Dels så var det naturligt att om det var en svensk från majoritetskulturen så behövde inget sägas, det var underförstått. Dels levde de länge under en tid när det var från staten påbjudet att notera vilka som inte tillhörde majoritetskulturen. Dels så var deras notering en bekräftelse på att de uppfattat dessa människors egenart.
Idag får vi inte säga lapp, finne, neger, jude eller zigenare. Men vi gamlingar gör det ofta ändå, för att det är i den världen vi också vuxit upp. Inte heller för oss innebär det egentligen någon diskriminering, nedvärdering eller liknande.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer