”Om Sverige lyckas med integrationen av nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden kan Sverige om tre-fyra år ha en superekonomi med 4-5 procents tillväxt.” Orden kom från Karl-Petter Thorwaldssons då ordförande för LO, år 2016.
Ja, det fanns ju ordet om med i hans vision. Sverige har ju inte lyckats med integrationen eller lyckats med att få ut flyktingarna på arbetsmarknaden. Sverige har inte heller fått någon superekonomi! Allt som han sa var bara en önskedröm! Då, 2016, skrev jag:
En förutsättning för en lyckad integration är naturligtvis att det finns något att integreras med! Men vårt land har hamnat i kaos. Område efter område håller på att krackelera. Exakt vad vill han att de nyanlända ska integreras med? Arbetsmarknaden?
För att kunna integreras med arbetsmarknaden krävs att landet kan förmedla de normer och uppförandekoder som råder. Hur ska vårt land kunna göra det? Alla våra normer håller ju på att luckras upp! Tills för bara några år sedan talades det om att vi skulle leva i ett ”kunskapssamhälle”. Men det överensstämmer inte med dagens verklighet.
Jag läste i lokaltidningen att höstens betyg (för den kommunen) för årets nior är lägre än någonsin! Pojkarnas meritvärde ligger på 138 poäng. Flickorna ligger på den betydligt högre siffran 198. Detta kan jämföras med meritvärdet för vårterminen 2015 som låg på 193 poäng. Varför presterar pojkarna så dåligt i skolan? Är inte skolans undervisning anpassad till pojkarnas behov? Har feminismen gått för långt i sin strävan att vara normkritiska och könsneutrala? Glöms pojkarnas behov bort – eller försöker feminina pedagoger att göra pojkarna till flickor?
Eller är det så att lärarkåren inte är förberedd på ouppfostrade barn som saknar normer och är vana att få göra som de vill?
”Den svenska skolan har enorma ordningsproblem. Antalet sena ankomster och mängden skolk har satt Sverige på världskartan på ett föga smickrande vis, och anmälningarna om våld i skolan har ökat kraftigt. Enligt OECD:s senaste undersökning anser var tredje elev i skolan att hen blir störd av klasskamrater på nästan alla lektioner. Skolan är den arbetsmiljö där barn tillbringar större delen av sin vakna tid under vardagarna, det är där de lägger grunden för sitt framtida yrkesliv och lär sig hur man är en delaktig samhällsmedborgare. Att var tredje elev upplever sig bli störd under hela sin arbetsdag är en katastrof.” läste jag i dagens GP.
Jag frågar mig om det är möjligt att förmedla kunskaper till helt ouppfostrade elever – barn som är bortskämda och aldrig får några tillrättavisningar. Hur uppfattar de nyanlända flyktingarna denna normlösa miljö? Hur ska dess flyktingbarn kunna integreras när det inte finns några normer att integreras till? Denna normlöshet har spridit sig till stora delar över samhället. Nu har det blivit de som är mest högljuda som bestämmer!
Detta avspeglar sig även på arbetsmarknaden. Karl-Petter vill alltså integrera nyanlända flyktingar – som i många fall saknar utbildning, inte kan språket, saknar bostad, inte vet någonting om lagar och regler, inte vet något om svenska normer, … – till en arbetsmarknad som håller på att bli normlös! Dessutom påstår han att denna integration ska ge oss en ”superekonomi”!
Det går att säga mycket om hans optimism men jag nöjer mig med: Det var tur att han sa OM!
Det var då och det har inte blivit bättre! Vi är många som har insett det omöjliga. Men … inte Karl-Petter! Men han har upphöjts till näringsminister i Magdalena Anderssons regering!
Den enda gången som jag har träffat Karl-Petter var genom jobbet för ca 15 år sedan. Han skulle prata visioner för oss en eftermiddag – ett 20-tal anställda – samt äta middag tillsammans med oss. Man kan kanske inte dra några slutsatser av ett möte men … Mitt intryck blev att han var en dryg och pompös fackpamp som knappast bevärdigade mig med en blick. Han samtalade egentligen enbart med vår chef och till oss anställda. Karl-Petters och S visioner! Men han frågade ingenting om oss anställda, våra visioner eller hur vi såg på framtiden eller jobbet. Vi informerades och skulle lyssna! Efteråt talade jag med mina kollegor om hur de hade uppfattat eftermiddagen och de hade ungefär samma uppfattning om honom som jag hade. Den enda som var positiv var vår chef!
Men … Karl-Petter har ju bara några års erfarenhet av ett ”vanligt” jobb. Resten av tiden har han gjort karriär via SSU, facket, LO och olika styrelser. Nu är han näringsminister. Han har kanske fått en bättre människosyn nu. Han har kanske lärt sig att lyssna på vanliga människor och lärt sig att inte bygga luftslott med visioner. Visioner är bra men de bör nog vara verklighetsbaserade!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer