Nu konstaterar jag att det är ett under att jag lever och har gjort det i drygt 72 år. Jag tänker på allt som jag har skrämts med genom åren och som jag aldrig eller sällan har märkt något av. Några få personer i min omnejd har drabbats men … har det varit nödvändigt att skrämmas?
I hela mitt liv har jag känt att storebror har klappat mig på huvudet och sagt: ”Bry inte din lilla hjärna! Vi tänker åt dig!” Andra människor har alltid försökt bestämma över mig. Det började när jag var liten och tillbringade mina dagar på Barnkrubban när mor jobbade. Varje dag gick vi på promenad. Alla barn var tvungna att hålla i repet för att tant Anna-Greta skulle kunna hålla ordning på oss. Vi var tvungna att sova middag – om vi behövde det eller ej. Jag var tvungen att äta havregrynsgröt till frukost – trots att jag hade svårt för att svälja den äckliga gröten som bara växte i munnen. Jag var tvungen att sitta kvar tills gröten var uppäten.
Så har livet fortsatt! Det har alltid funnits någon ”överhet” som har velat bestämma över mig. Men jag har varit obstinat, protesterat och varit motvalls kärring. Jag har gått mina egna vägar och fattat mina egna beslut. Vi är ganska många som är obstinata och därför måste vi bli skrämda för olika saker. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som vi har skrämts för. Men jag nöjer mig om det som har hänt under de senaste åren.
Då handlar det om tex vad vi äter och dricker, om vi röker eller snusar, hur vi värmer upp våra bostäder och vilka kommunikationsmedel som vi använder.
Men minns ni: I oktober 2016 hörde jag för första gången om de svenska clownattackerna. Det var SVT som tog upp det i nyhetssändningarna! De varnade för att attackerna kunde nå Sverige. Omedelbart anmäldes en mängd attacker. En del blev kanske inspirerade och klädde ut sig och andra fantiserade clowner för att göra sig intressanta. Var det SVT som skapade denna hysteri? I vilket syfte? Ville de skapa oro och ta bort fokus från det politiska infekterade läget i landet?
Minns ni: April 2017 dådet på Drottninggatan. SVT tog raskt, men vilset, kommandot. De sände nonstop. Pratade, pratade och pratade – utan att egentligen ha något att säga. Ett av deras budskap var att vi inte ska vara rädda! Men varför ska vi känna rädsla? Hur troligt är det att exakt samma sak kommer att hända igen? Hur troligt är det att denna händelse – som är minimal – kommer att hända i min närhet? Hur troligt är det att just jag eller mina närstående ska drabbas? Varför ska jag vara rädd? Är det något fel på mig som inte är rädd? Medierna piskar upp en massrädsla. De vill att vi ska vara rädda för då är vi lättledda.
Vi har skrämts med Trump och Putin. I takt med att Socialdemokraterna har tappat fäste runt om i Europa har vi skrämts med högerextrema och högerpopulistiska vindar som har dragit in och domedagsprofetior har spåtts. De nya politiska grupperna har pekats ut som de som förstör och splittrar befolkningen.
Men … varför har det då uppstått nya politiska grupperingar och varför är de etablerade politikerna så rädda att de måste skrämma befolkningen för nya idéer? Jag ser bara ett svar på den frågan. De har ingen förmåga att ändra på sitt eget beteende och är rädda för att bli utkonkurrerade av de nya krafterna.
Fake news, metoo, klimatet, extremväder, pandemin, vaccination och vaccinationspass är de senaste ingredienserna när det gäller att skrämmas. Alltför många har blivit skrämda. Människor reagerar olika på skrämselpropagandan. En del tror på propagandan och blir väldigt frustrerade. De blir arga och försöker övertyga de som vägrar att låta sig skrämmas.
Skrämseltaktiken har splittrat befolkningen! Det har blivit vi och dom! Vi som är de goda och ni som är de onda. Vi som går i statens ledband och håller hårt i deras rep och ni som vägrar att ledas och hålla i repet! Vi som har vaccinerats och ni som inte har gjort det!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer