Jag tycker Nyamko Sabuni ska be talmannen att ge henne i uppdrag att bilda regering!
För inte tänker väl Annika Strandhäll och hennes sossar stoppa den första rasifierade och kvinnliga statsministern i Sverige. Och om sossarna röstar gult så kan hon ju bilda regering med de övriga borgerliga partierna. Det vore ju århundradets parlamentariska kupp.
Skitsamma att sossarna inte gillar Sabunis politik. De kräver ju att Dadgostar ska släppa fram Magdalena Andersson oavsett hur illa hennes politik rimmar med Vänsterpartiet.
Tycker man identitet är viktigare än politik så….eller var det inte så kul med identitetspolitik plötsligt?
Debatten stampar på samma fläck, i alla fall när S debatterar med SD. Jag trodde faktiskt att de flesta av oss hade passerat stadiet med järnrörskandalen! Men, tydligen har något hakat upp sig.
I måndags diskuterade man otryggheten i samhället i kommunfullmäktige i Oskarshamn. SD tog upp frågan då vissa människor inte vågar gå ensamma på stan eller i vissa områden i stan t ex butiksbiträdet som inte vågar gå till sitt jobb på grund av att det är otryggt i det aktuella området vid vissa tidpunkter på dygnet.
Det var då som Anton Sejnehed (S), bildningsnämndens ordförande, svarade angående tryggheten:
– Och den jobbar vi med. Men brott och straff är inte en kommunal fråga. Den ska polisen fokusera på. Vi gör massor av olika insatser som kommun – men vi som individer måste också fundera på vad som skapar trygghet och vad som inte skapar trygghet. Jag kan konstatera att det är många som känner sig otrygga när folk går på stan med järnrör och sådant. Det gör inte mina partikamrater. Jag tror att du har någon partikamrat som har gått runt och viftat med järnrör. Tror du att det skapar trygghet? Jag tänker att det vi gör tillsammans också spelar roll. Det är lätt att stå och säga att Socialdemokraterna har gjort det och det och det – men jag kan rabbla upp ganska mycket som Sverigedemokraterna har gjort.
Går det att diskutera med en människa som använder gamla floskler i debatten? Vem viftar med järnrör? Jag läser på Wikipedia:
Järnrörsskandalen var en svensk politisk skandal rörande de tre sverigedemokratiska politikerna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling i november 2012. Kvällstidningen Expressen visade att de tre, som Soran Ismail hävdat redan två år tidigare, hade attackerat komikern Soran Ismail och flera andra personer med såväl rasistiska som sexistiska tillmälen efter en utekväll på Kungsgatan i Stockholm i juni 2010. Expressen kunde visa filmer från Kent Ekeroths mobilkamera som han filmat med vid tillfället, men de har inte förklarat hur de kommit över materialet. Bilderna visade också att de tre politikerna hade beväpnat sig med metallrör från en byggnadsställning i samband med händelsen, vilket är anledningen till att den kallas ”järnrörsskandalen”, och den ledde till att de tre politikerna lämnade samtliga eller flera av sina uppdrag.
Händelsen som Anton Sejnehed (S) syftade på inträffade för nio år sedan och tre politiker utrustade sig med metallrör från en byggnadsställning när de kände sig hotade. Detta använder han i kommunfullmäktigedebatten nu 2021: ”Jag tror att du har någon partikamrat som har gått runt och viftat med järnrör.”
Denna ohederlighet och smutskastning i debatter har blivit Socialdemokraternas paradgren! Men det för aldrig med sig något konstruktivt!
I denna krönika tar Einar Askestad oss tillbaka i tiden, till den lilla byn som i mångt och mycket skötte sig själv, till den närhet som någonstans på vägen gick förlorad, till den gemensamma förståelsen för livets både hårda och krassa villkor, men också för dess glädjeämnen. Vad hände egentligen? Spelade det politiska oss ett spratt? Tog det över vår verklighet, och gjorde oss främmande för oss själva? ”In kom storbolagen. Köpte upp skogen, gruvorna, mineralerna. Staten som bestämt att det skulle rationaliseras, småjordbruk omöjliggjordes, slogs ihop, köptes ut. Främlingar styrde över bygden. Någon annans vilja rådde. En vilja som levde sitt eget liv, fjärran från allt som den berörde. Vårt liv. Vår jord. Vår plats.”
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
Senaste kommentarer