Myndigheter – behövs de?

Som barn förvärvade jag en tro på att vi levde i ett bra och rättvist land och att Sverige var ett föredöme för andra länder. Jag var lite tveksam men trodde trots allt att Sverige var ganska välskött och fritt från korruption. Men sedan början av 2000-talet har det mer och mer gått upp för mig att så inte är fallet.

Det finns invävt i den svenska modellen en maktstruktur som gynnar politikerna. Politikerna idkar en vänskapskorruption. Politikerna skor sig på våra skattemedel.

”Politisk korruption är att manipulera politiken, samhällsinstitutioner och förfaranden för att kvarbli vid makten, tillförskaffa sig rikedomar eller förmåner och behålla eller öka sin status,vare sig genom handling eller underlåtelse av handling, i det offentliga eller privata, och vare sig av individer eller organisationer. Ordet korruption kommer från latin corruptio som betyder ’fördärvat tillstånd’, ’förfall’ eller ’bestickning’.” enl Wikipedia.

Ju mer jag läser – ju mer förstår jag! Hela det offentliga Sverige och alla myndigheter är uppbyggda för att politikerna ska ha makt över folket. Politikerna vill detaljstyra våra liv. 

– Vi har för många myndigheter i Sverige, sade statsminister Göran Persson 2003. Han sa att den ordning som rådde i många EU-länder med stora departement och små och mer osjälvständiga myndigheter nu måste mötas på allvar.

Antalet statliga myndigheter i Sverige minskade under alliansens tid vid makten. Från 2007 fram till 2010 hade regeringen minskat antalet statliga myndigheter från 468 till 390 stycken.

Men det allmänna myndighetsregistret, som förs av Statistiska centralbyrån, omfattade 448 statliga myndigheter i mars 2016. I november 2020 fanns det 457 statliga myndigheter i vårt land. Varför har antalet myndigheter ökat under Löfvens regeringstid?

457 statliga myndigheter reglerar vår vardag!

Behöver vi alla dessa myndigheter och till vad? I rättvisans namn måste vi spalta upp dem lite:

• Statliga förvaltningsmyndigheter (250 stycken)
• Myndigheter under riksdagen (4 stycken)
• Statliga affärsverk (3 stycken)
• AP-fonder (6 stycken)
• Sveriges domstolar samt Domstolsverket (83 stycken)
• Utlandsmyndigheter t ex Ambassader (111 stycken)

Men 250 myndigheter – behövs de? Eller finns de bara för att uppehålla den politiska makten? Används denna myndighetsutövning enbart för att legitimera politikernas behov av makt, förmåner och höga löner? För oss vanliga svenskar är det svårt att få insyn i de olika myndigheternas verksamheter och ekonomi. Bland de 250 finns t ex ett antal högskolor. Men jag har läst om några andra och blir förvånad över hur våra skattemedel används.

Vi kan börja med ett av de mest tabubelagda ämnen som finns – invandringen. Det finns en myndighet som heter Delegationen mot segregation – Delmos. De ska verka mot ett segregerat samhälle, vilket de inte verkar lyckas särskilt bra med.

Vilket i sig inte är så konstigt. De ser inte ut att ha en direkt full kalender när man tittar på deras hemsida. De få aktiviteter som finns där svämmar inte direkt över vad det gäller handling. Istället finns ord som “samråd” och “nätverksmöte”.

Vad de egentligen verkar ägna sig åt är att fördela pengar. 82 miljoner har de haft under 2020 att fördela till stiftelser och föreningar som motverkar segregation. Föreningen “Biblioteksvänner i Biskopsgården” är en förening som fick 1,7 miljoner. Vad använder biblioteksvännerna i just Biskopsgården 1 700 000 kronor till?

Men, de femton personer som arbetar på Delmos har ju i alla fall gjort nägot.

Nästa myndighet jag funderar över är Jämställdhetsmyndigheten. Den tycker jag i grunden är bra, men när jag ser vad de ägnar sig åt i form av att dela ut bidrag kan jag inte låta bli att fundera.

Regeringens utvecklingsprogram Jämställdhetsintegrering i myndigheter, förkortat JiM, har som mål att statliga myndigheter i Sverige ska bli bättre på att bidra till de jämställdhetspolitiska målen. Under perioden 2020 – 2025 har regeringen gett 54 myndigheter ett särskilt jämställdhetsuppdrag. Myndigheterna ska både identifiera och åtgärda ojämställdhet inom sina kärnverksamheter och bidra till att öka jämställdheten i samhället.

Jämställdhetsmyndigheten har till uppgift att stödja myndigheterna i deras arbete med jämställdhetsintegrering och särskilda åtgärder för jämställdhet. Stödet förbättra förutsättningarna för JiM-myndigheterna att bland annat planera arbetet med jämställdhetsintegrering, analysera verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv och utveckla arbetet med att följa upp resultat och effekter av arbetet. Jämställdhetsmyndigheten ska också sprida kunskap och lärande, främja samverkan mellan myndigheter och andra aktörer och löpande utvärdera JiM-programmet.

Myndigheten har ett 90-tal anställda och organisationen består av generaldirektör samt fem avdelningar. 2018 skrev jag om denna myndighet som bara hade funnits i 10 månader:

Myndigheten har ca 50 anställda, varav en kvinna är generaldirektör och de fem cheferna är kvinnor. Ca 35 personer av dessa riskerar psykisk ohälsa efter 10 månader! Över hälften säger att de har sömnproblem och riskerar utmattning på grund av stress. Det visar en intern kartläggning som företagshälsovården gjort, och som även visar att det förekommer mobbning och trakasserier

Jordens Vänner är en organisation som har fått strax över 800 000 kronor för att visa hur jämställdhet är kopplat till klimatproblematiken. Flummigt?

Projektets aktiviteter består dels av produktion av ett seriealbum som tas fram tillsammans med sakkunniga och feministiska serietecknare.

Jaha, 800 000 för ett seriealbum?

Vidare funderar jag över Diskrimineringsombudsmannen och varför det förutom DO behövs en myndighet för att pröva DO’s beslut – “Nämnden mot diskriminering”. De prövar viten som DO delar ut, om jag fattat det rätt. Men varför gör inte de vanliga domstolarna det?

Det finns en myndighet som jag funderar över  Myndigheten för Kulturanalys. Vad gör den? Den har till uppgift att utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. Ser på websidan att den har ett 15-tal anställda.

Jag kan fortsätta i all oändlighet att räkna upp konstiga myndigheter, konstiga bidrag och konstiga projekt. Ännu mer förvånad blir jag över att vissa människor tycks vara med och bestämma om det mesta och att vissa myndigheter tycks fabricera ”fakta” enbart för att få till stånd vissa beteende hos oss medborgare – en form av indoktrinering.

Dessa ”fakta” förmedlar de till oss via medierna. Därför gillar de naturligtvis inte att folket använder sig av sociala medier. Vi kan ju själv kolla upp om det är fakta eller ej. Vi kan kolla myndigheterna och därmed kolla politikerna. Vi är inte längre okunniga och manipulerbara!

Kan jag lita på de 457 statliga myndigheterna som vill reglera min vardag? 

Politisk korruption är att manipulera politiken, samhällsinstitutioner och förfaranden för att kvarbli vid makten, tillförskaffa sig rikedomar eller förmåner och behålla eller öka sin status, vare sig genom handling eller underlåtelse av handling! Är det detta som de svenska politikerna sysslar med? Vad är viktigast för dem – svenska folket eller den egna makten? Hur stor del av våra skattemedel används till makten, myndigheter och anställda på dessa, projekt och ren sysselsättningspolitik? Hur många skulle bli arbetslösa om hälften av myndigheterna försvann?