Vi bygger landet är temat på Socialdemokraternas kongress. Har de inte byggt färdigt snart? Sedan början av 1900-talet har de ju nästan oavbrutet haft den största makten i Sverige. De har ju konstruerat den svenska modellen och skryter om den i de flesta sammanhang. Under den tiden har de byggt och raserat och nu vill de bygga igen!
Sverige har byggts av dess invånare. Varje fattig torpare har hjälpt till med att bygga landet, Mina förfäder gjorde det och deras förfäder. Det är inte politiker eller deras visioner som bygger. Det är idogt och slitsamt arbete och en mängd umbärande som har gjort vårt land till det det är! De gjorde det utan att kräva något tillbaka och utan Socialdemokratiskt samhällsbygge!
En av dem som kämpade var mormors mor som föddes 1858. Om hon aldrig hade fötts och överlevt så hade jag inte funnits. Vid den tiden var barnadödligheten hög. Men hon överlevde. I byn där hon föddes dog 18 av de 70 barnen som föddes samma år som henne. När hon var 6 år så dog hennes mamma i barnsäng – efter att ha fött ett dött barn. Då fanns ingen mödravård och barn föddes hemma i ohygieniska förhållande. Det fanns inga barnavårdscentraler. Svält, sjukdomar och hårt arbete fyllde den vanliga människans vardag.
Mormors mor födde 5 utomäktenskapliga barn – och mormor var ett av dem. Mormor blev utauktionerad första gången som 7-åring 1903 mot en ersättning av 10 kr i månaden av fattigvården. Orsaken var att hennes mamma hade lämnat henne i fattighuset och själv gett sig ut på vägarna – kanske i ett försök att tjäna pengar. Nästa gång 1905 auktionerades hon bort till en annan familj för samma summa. Där stannade mormor tills hon vid 17-års ålder blev piga åt en annan familj.
Mormor gifte sig så småningom med morfar och fick 6 barn och en mängd barnbarn varav jag är ett. Morfar jobbade hårt för att ta hand om sin familj. Det var grovarbete som dikare. Han och en granne gick runt och rensade åar och bäckar från slam, grenar och rötter – med hacka och spade. Han jobbade nattskift på sockerfabriken, gallrade sockerbetor, och tog upp sockerbetor för hand på hösten. Han var biodlare och odlade grönsaker. Sen stod han på torget och sålde sina produkter. Han hjälpte ibland bönderna.
Morfar var en arbetsam man som jobbade större delen av dygnet under hela sin livstid. Han, mormor, mormors mor och alla andra arbetsamma människor byggde upp vårt land med handkraft. De hade inga maskinella hjälpmedel. De kunde inte förlita sig på Socialdemokratiskt samhällsbygge! Jag är mer tacksam över allt som mina förfäder har gjort för mig och för vårt land än vad jag är för dagens politiska visioner.
2016 skrev jag:
Jag minns den gången för drygt 50 år sedan. Läraren skulle förklara begreppet planekonomi. Han tog exemplet Sovjet där ekonomin styrdes av femårsplaner från 1929. Han menade att allt var detaljplanerat och gick inte att rucka på. All tillverkning skedde utifrån dessa planer. Om staten hade bestämt att denna vecka skulle det tillverkas smör så gick det inte att baka bröd den veckan trots att brödet var slut. Ja, det var så läraren förklarade planekonomin och hur hemskt det var att leva i Sovjet.
—
Politikerna vill planera våra liv i detalj. Men när deras planer inte fungerar så är det befolkningens fel. Det känns som om de bara vill köpa in vänsterskor – trots att vi har mängder av den varan och behöver några högerskor också. Då väljer de att köpa ett mellanting istället som vare sig passar vänsterfoten eller högerfoten. Vi får gå barfota men ändå betala kalaset!
För cirka 20-25 år sedan tillbringade min son och jag många, många timmar tillsammans med Simcity. Vi byggde städer med el och vatten. Gjorde gator och vägar. Byggde villor, höghus, affärer och industrier. Vi byggde skolor, sjukhus, polishus och räddningstjänst. Vi lät människor flytta in. Dessa människor hade olika behov och intressen. De behövde arbete, bra ekonomi, fritidssysselsättningar, sociala kontakter, husdjur, vänner, kultur, möbler i huset, gardiner, lampor, prydnadsföremål, vacker trädgård, … Men framför allt behövde de mat, vätska, kläder, och sömn. Om människorna inte trivdes så misskötte de sig – gick inte till skolan eller jobbet!
Samtidigt måste infrastrukturen underhållas annars förslummades områdena och måste byggas om. Sen kom företagsnedläggningar och naturkatastrofer och i värsta fall flyganfall. Medborgarna framförde krav om skattesänkningar eller skattehöjningar. Borgmästaren ville naturligtvis ha lite högre status än andra och byggde något exklusivt åt sig själv. Staden behövde förskönas med statyer och parker.
Sen behövde den byggas ut och det medförde ny planering av samhällsstruktur samtidigt som det gamla underhölls. … Brottsligheten ökade, skolorna var inte dimensionerade för antalet barn. Sjukhusen och läkarna räckte inte till. Epidemier bröt ut. Ibland slutade det med att staden och dess invånare dog ut pga brist på vettig samhällsstruktur.
Det är kanske där vi är idag? Brist på vettig samhällsplanering! Sonen och jag lyckades inte att hålla liv i vårt Sim City. Politikerna lyckas inte med det svenska samhällsbygget. Socialdemokraterna vill bygga Sverige – men kommer de att lyckas? Kommer vårt land att utvecklas eller kommer det att avvecklas?
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Senaste kommentarer