Den vidaste bensträckning jag har sett – ännu en skreva-debatt!

Marie Göranzon är tillbaka i ”Malou efter tio” och kommenterade Jan Emanuels sätt att sitta!

– Det är den vidaste bensträckning jag har sett.

Göranzon menar att hon inte kunde uppfatta vad politikern pratade om. Anledningen? Johanssons sittande position i studion.

– Jag tittade på hur han satt.

Jag tänker att då har hon nog inte sett mycket. Naturligtvis kan jag hålla med om att det inte är trevligt att se människor breda ut sig på detta sätt. Men jag tror att män har ett annat bäcken än vad kvinnor har. Vi kvinnor har större skinkor att sitta på och sitter stadigare. Det handlar alltså om fysiska skillnader mellan män och kvinnor.

Inget nytt under solen, heter det. Jag kan bara instämma. Allt återkommer – även om det kommer i nya skepnader! Det har varit många skreva-debatter de senaste åren – eller som det så fint heter ”manspeading”. Allt handlar då om att män sitter med benen brett isär. De kvinnor som inte har något att säga kan alltid ägna sig åt att anmärka på mäns sätt att vara. Allt för att själv krypa in i en diskriminerad roll!

”Män som sitter med benen brett isär, så kallad ”manspreading” har länge vållat besvär bland annat på tunnelbanan och bussar runt om i världen. Nu tacklar Madrids kollektivtrafik problemet med förbudskyltar. Fenomenet ”manspreading” har under en lång tid debatterats flitigt i sociala medier och det har även rapporterats om problematiken med att män, genom att sitta bredbent, frekvent tar upp onödigt mycket plats i till exempel kollektivtrafikens gemensamma utrymmen.” kunde vi läsa under sommaren 2017.

I oktober 2015 kunde vi läsa i en blogg om män som skrevar i TV-sofforna:

”Det är lätt att sära på benen, men det är inte alla som behärskar en full manspread. En sån där som kortsluter alla tankar i rummet. Det är nämligen omöjligt att RÅKA göra en full manspread. Om du verkligen vill markera att du inte tillhör samtiden måste du kanalisera tusen år av patriarkal energi genom underkroppen. Och det kräver övning.”

Genast följde Public service upp detta i en mängd artiklar samt radio och TV-program.

Jag minns en debatt som jag var med i augusti 2015 – eller rättare sagt så blev det två debatter på samma tema. Den första debatten handlade om ”Hur kommer vi åt sextrakasserier?” – om sextrakasserier på tågen i tunnelbanan. Vad trakasserierna bestod av kom aldrig fram. Inte heller vem som stod bakom dessa trakasserier eller omfattningen på problemet. De flesta som debatterade tycktes uppfatta detta som att några få kvinnor kanske utsatts – men att det var ett litet obetydligt problem och att dessa kvinnor bara ville klanka på män i allmänhet.

Den andra debatten handlade om ”Vad får man stå ut med på bussen?” – hyfs i kollektivtrafiken och främst om skrevande män. Debatten kändes löjlig! Naturligtvis ska den skrevande inte breda ut sig över två säten men annars? Var det ytterligare ett påhopp på män i allmänhet? När jag ställde en konkret fråga till dialogredaktören så fick jag svaret att det rörde sig om män som onanerade framför unga flickor. (Fråga och svar modererades bort ganska snabbt!) Men i så fall var det väl inte mäns skrevande som skulle debatteras? Debatten borde gälla problemet och inte helt vanliga män som råkar skreva när de åker kollektivt!

Idag kommer jag att tänka på dessa debatter igen. Naturligtvis är dessa ”skreva-debatter” lanserade av kränkta feminister. Men om vi kan ha manspreading så borde vi i jämställdhetens namn kunna ha womenspreading. Vad gjorde riksdagsledamoten Dinamarca på Medborgarplatsen i augusti 2017? Vill vi se kvinnor skrevande på en offentlig plats? Är det inte lika osmakligt när en kvinna skrevar? Blir inte män sexuellt trakasserade av denna womenspreading? Public service var är ni? Jag ser framemot alla oändliga debatter som ni lanserar i jämställdhetens namn!

Manspreading eller womenspreding – vad är värst?