En beskrivning av Sverige

Dagens nyhetsskörd gör att jag känner ett behov av att beskriva Sverige. Jag vill beskriva hur jag uppfattar Sverige. Men jag vill också beskriva de processer som gör Sverige till det det är.

Dagens funderingar började när jag läste att katter ska registreras och märkas, föreslår regeringen. Tanken är att det ska höja kattens status och minska problemen med hemlösa katter, bland annat. Ja, i demokratins namn så måste vi väl tänka på alla katters lika värde – både huskatter, lagårdskatter och strykarkatter!

Tankarna gick vidare till det som jag läste för några veckor sedan: hästar och höns ska registreras. Sedan fortsatte jag med att fundera på nästa djur som ska registreras. Kanske kaniner, marsvin, papegojor eller undulater? Varför? Naturligtvis skapar registreringen arbetstillfälle och byråkrati. Hur många byråkrater får jobb med att registrera, kontrollera, ta fram blanketter osv? Vad ska sedan registren användas till? Kommer de att ha någon som helst funktion?

Det känns löjligt att människor ska ägna sig åt sådana petitesser när landet lider av en mängd problem inom vård, skola, omsorg, infrastruktur, polis, domstol mm. Jag kommer att tänka på en liten raljant saga som jag skrev för tre år sedan om Sverigegungan. Den är lika aktuell nu som då och beskriver de olika stegen inom beslutsfattande:

Sverigegungan

Den som söker han finner heter det. Idag fann jag mina gamla teckningar som jag har letat efter så länge. Därmed kan jag berätta den exklusiva sagan om Sverigegungan. Den illustrerar hur olika människor tänker och uppfattar sina uppdrag på olika sätt.

Det var alltså någon i den humanitära stormakten som fick den briljanta idén att en Sverigegunga skulle konstrueras. En gunga som barn i alla åldrar kunde leka med på ett demokratiskt sätt. Ungefär såhär skulle gungan se ut.

Uppdraget lämnades åt en arkitekt. Arkitekten hade utbildats i normkritik och ville göra en kreativ gunga som utmanade alla normer. Här ser vi resultatet.

Men … planeringsavdelningen förstod inte riktigt det normbrytande förslaget och beskrev gungan på detta sätt när de presenterade sitt förslag.

Byggnadskontoret lade in alla byggnormer i förslaget. Därmed presenterade de sitt förslag.

Så var det dags att tänka på säkerheten och räddningstjänst lämnade ett annat förslag. Gungan var helt enkelt brandfarlig och trädet likaså. Det var bättre att ta bort allt brännbart.

Nu var det tid för miljökontoret att lämna sin uppfattning. Gungan kunde ju skada trädet, störa fåglarna som häckade, ekorren som skuttade i träden och alla utrotningshotade insekter. De ville helst ha detta förslag genomfört.

Nu samlade regering och riksdag in alla förslag och försökte göra det bästa av dem. Men många av beslutsfattarna förstod inte allt som stod i förslagen och kunde inte läsa ritningar. Dessutom var de upptagna med annat vid omröstningen. En del SMS:ade. andra läste aftontidningar på nätet, några spelade något spel på mobilen medan andra funderade på vad de skulle ha till middag. Riksdagen beslutade alltså att såhär skulle Sverigegungan se ut.

Gunga lades ut på entreprenad och det färdiga resultatet ser vi här:

Denna lilla historia illustrerar varför det är viktigt att vara tydlig, varför det aldrig blir som man har tänkt sig men även varför politiker rycker på axlarna och fortsätter trots alla motgångar.