Max Lundqvist utmanar MSM-journalisternas okunskap om Covid-19 vaccin

OPINION. “Jag är en av de som du avser i din artikel den 26 augusti i DN, en av de som du kallar “oseriösa vaccinskeptikerna”. Du är ytlig och svepande i din artikel, som här får ett svar.” Så inleder Max Lundqvist sitt mail till medicinjournalisten Anna Bratt på DN. Texten har tillsammans med gårdagens replik till Anna Bratts debattartikel i DN skickats till samtliga större mediahus och 50-60 journalister för att väcka till debatt. Ingen har gett respons. NewsVoice publicerar Lundqvists text.

Jag har tagit en lång rad med traditionella vacciner och är ingen vaccinmotståndare, men jag ifrågasätter hela agendan med vaccinationspass och massvaccinering med de aktuella experimentvaccinerna. Covid-19 är inte särskilt hotfullt för de unga och friska, men drabbar de uppåt 90 år betydligt värre. Så varför skall alla behandlas lika? Så gör man ju inte med influensavaccin, och influensa är farligare för barnen än Covid-19.

2019 dog sju barn i influensa och ytterligare tre barn av luftvägsinfektioner orsakade av andra typer av virus. Det är fem barn upp till nio år som dött med Covid-19 under 2020/2021. Sannolikt var merparten, eller alla, i en riskgrupp.

Under pandemin har influensa, vinterkräksjukan och RS-viruset i stort sett helt försvunnit. Mia Brytting på Folkhälsomyndigheten (FHM) hävdar i DN den 8 mars att det beror på att vi inte reser utomlands, att vi tvättar händerna och håller avstånd till varandra. Med tanke på att enbart influensan normalt dödar nästan 1000 personer per år, så borde vi kanske se till att restriktionerna blir permanenta. Det vill säga, vi borde förbjuda utlandsflyg, stänga skolorna, införa munskyddstvång och se till att ha personal, ja rent av poliser, på gator och torg som med linjal särar på folk.

Läs hela artikeln här.

Ledaren nr 96 – Polisens våldskapital är en tillgång som måste brukas med förnuft

Se videon här

Det kan tyckas vara en relativt trivial betraktelse. Men det som hände i Västerås, när fyra medborgaraktivister möttes av polisvåld, drar en mycket obehaglig trendlinje. Vi ska inte inbilla oss att vi är immuna mot den form av repression som drabbat Frankrike, Australien eller Nya Zeeland. Tvärtom visar detta att det finns poliser som inget hellre vill än att ta ut sin frustration på andra, när man går bet på eller inte vågar möta de gängkriminella.

Den mörka friheten 1967-1971

Tack Sjunne för en bra historisk sammanfattning.
Klart är att man känner igen sig och är medveten om de olika händelse som utspelade sig då.

Sjunne [ dot ] com

Andra hälften av 1960-talet spårade några frihetsrörelser och individer ut i våld och missbruk, förvirring och mentalsjukdom.  För mig som växte upp under 1970-talet, född 1958, är dessa händelser fortfarande viktiga att förstå.

Hur kunde den fridsamma proteströrelsen mot vuxenvärldens konventioner och Vietnamkrig med blommor i gevärspipor i Berkeley 1964  urarta så pass? Det verkar som att så mycket  ont och märkligt hände åren från 1967 till 1971 att vi idag knappt kan förstå alla orsaker och händelser.

Joan Didion, San Francisco 1967:

“The center was not holding. It was a country of bankruptcy notices and public-auction announcements and commonplace reports of casual killings and misplaced children and abandoned homes and vandals who misplaced even the four-letter words they scrawled. It was a country in which families routinely disappeared, trailing bad checks  and repossession papers.

Adolescents drifted from city to torn city,  sloughing off both the past and the future…

Visa originalinlägg 1 068 fler ord