Etablissemanget kräver samma erkännande som under 1900-talets högmodernitet, men allmänheten kräver medbestämmande och ödmjukhet. Ingen av parterna är nöjd med den andre.
Har man vuxit upp i Sverige har det alltid funnits ett löfte om att staten kan leverera välfärd. Ofta har det varit uttalat, med olika garantier, rättigheter och politiska löften. Men det har även varit en outtalad del av vår kultur: staten har kapaciteten att ordna tillvaron på bästa sätt. Länge hotade inte misslyckanden från statens sida denna grunduppfattning. Vi kan om vi vill. En trygg potential.
Framväxten av den moderna stora staten skedde under 1900-talet, och särskilt under efterkrigstiden. Visionen var ett mer rationellt samhälle, som genom centralplanering byggde bort ojämlikhet, fattigdom och individers oförstånd. Denna tidsanda fanns inte bara i Sverige, utan i såväl demokratier som kommunistdiktaturer. I USA lanserades New Deal av Franklin D Roosevelt, i Brasilien byggde man en helt ny huvudstad – Brasilia – enligt symmetriska planritningar och i Sverige byggdes miljonprogrammet. Ingenjörskonsten applicerades även på sociala förhållanden – en ny människa skulle skapas.
ulsansblogg 
Sep 11, 2021 @ 21:23:42
Tage Erlander är väl rätt person att se upp till, om man bortser från att han tillsammans med Gustav Möller var de två högst ansvariga för de antal interneringsläger* som fanns i Sverige under perioden 1940-1948. Det behövdes inte något domslut för att hamna där. Samma typ av läger finns i dag på Kuba, Australien och är på gång i USA i ‘Demokrat’-styrda delstater. Storbritannien har tagit upp idén.
För de som tvivlar på att dessa läger någonsin existerade, bör ta en fundering angående alla de flyktingar som blev utlämnade till Tyskland resp. Sovjet var satta i förvar någonstans. (Mer känt som tysk- och baltutlämningarna.) Inte satt de i vanliga fängelser.
* Bl.a. tidningen Arbetaren benämnde dessa för koncentrationsläger.
GillaGilla