Varför har vi låtit oss styras?

I min generation, som föddes under efterkrigstiden, har vi växt upp i en era av utveckling. Industrin blomstrade, vanliga arbetare fick det bättre ekonomiskt, vi fick modernare och mer lättskötta hem, ett prylsamhälle växte fram och välfärden frodades.

Vi växte upp i en era där socialdemokratin var stark. Den byggde sin ideologi på händelserna i Ådalen 1931, då 5 arbetare sköts ihjäl vid kravaller i samband med strejk och demonstration. De goda arbetarna mot den onda arbetsgivaren. De fattiga mot de rika. De utnyttjade mot makthavare. De som det var synd om mot utsugare.

Vi fick lära oss att det var Socialdemokraterna som stod för samhällsbygge och för välfärd. De ville ha ett klassamhälle där S stod för det goda och motsatsen var kapitalismen. De polariserade medvetet. Men … hur var det? Jag skrev 2016 en artikel här på bloggen om ”Limhamnskungen” R F Berg som grundade Skånska Cementgjuteriet (idag heter det Skanska). Det var han som byggde välfärden i Limhamn med omnejd. Det har funnits många brukspatroner runt om i landet som har gjort samma sak. S tog helt enkelt deras koncept och gjorde så att detta omfattade alla svenska medborgare. S tog åt sig äran för vårt välfärdssystem och samhällsbygge!

Men i deras samhällsbygge vävdes det in ytterligare en faktor – alla skulle fostras till goda socialister. Staten skulle ta över fostran av barnen. Först blev det skolan och sen blev det barnomsorgen och föräldrapengen. Samhället skulle splittras. Barn och tonåringar skulle befinna sig i skola och fritids större delen av tiden – där de kunde påverkas i rätt riktning. De vuxna skulle jobba och bekosta välfärden samt påverkas av den fackliga indoktrineringen. De äldre skulle knuffas undan på pensionärshem och möjligen delta i pensionärsverksamheter. Helst skulle alla äldre nöja sig med att sticka vantar till barnbarnen eller mata änderna i stadsparken. Det var detta som var den svenska modellen. Alla medborgare skulle sorteras in i den S-märkta förvaringsboxen.

Under många år lyckades det! Eller misslyckades? Vi medborgare har tagit för oss av det socialistiska smörgåsbordet. Vi har velat ha välfärden. Men har vi blivit de socialister som de hoppades på?

Förskolan och skolan tycks ha misslyckats totalt både då det gäller förmedling av kunskaper och i den socialistiska fostrargärningen. Vi såg detta i valresultatet. Trots alla löften om välfärdsreformer så röstade vi ”fel”. Ändå talar detta parti om anständighet.

Är det så anständigt att vilja indoktrinera en befolkning för att få makten att regera? Är det anständigt att efter en misslyckad mandatperiod kalla andra partier för oanständiga? När socialismen knakar i fogarna och argumenten saknas så talar de om anständighet!

Efter valet 2018 skrev jag:

Dagen efter är ett nederlag för alla! Det finns ingen klar majoritet för något parti. Sverige är mer splittrat än någonsin. 71,6 % röstade inte på S-politik.

Vad är det då som splittrar befolkningen? S har ju presenterat nya vallöften nästan varje dag. Stefan Löfven har åkt land och rike runt. Han har dundrat och pekat på hur dåliga de andra partierna är. Men varför tror inte väljarna på honom eller den ideologi som han och hans parti? Kan det bero på allt käbbel?

Trots detta hävdar Löfven att han ska förbli statsminister. Men klarar landet ytterligare 4 år med honom som statsminister?

Nu, tre år senare, känner jag mig grundlurad! Partiet som hade 28, 4 % av väljarkåren hankade sig fast vid makten och fick regera tillsammans med lilla Mp med hjälp av Jöken – en överenskommelse mellan S, C och L.

71, 6 % röstade för något annat än S-politik och ändå är det S som regerar efter en mängd trixande! Varför får de styra oss? När de nu inför budgetomröstningen talar om sina satsningar på välfärden så ska vi komma ihåg att det var Limhamnskungen och en mängd andra brukspatroner som satsade på välfärd långt innan S fick något att säga till om!

Valresultatet 2018