MY BRAVE FACE

En efter en bedyrar nu Magdalena Anderssons rivaler om den socialdemokratiska partiledarposten att man själv inte alls ville ha jobbet, att man vill att Magdalena Andersson ska ha jobbet eller att man plötsligt tycker det är dags att göra något annat. Frågan är varför man inte sade det direkt? Att Stefan Löfven en dag skulle avgå kan ju inte ha kommit som en fullständig överraskning (de har ju haft tio år att tänka på saken) så varför de behövde ytterligare betänketid för att komma fram till att de inte var intresserade är lite svårförståeligt.

Man kan nog översätta socialdemokratiskan till svenska med: Jag har kämpat för att få jobbet sedan jag gick med i Unga Örnar och har gått mina förbannade förstamajtåg i ur och skur för den sakens skull men tyvärr förstod inte det dumma partiet min storhet och briljans – de tyckte inte jag dög och ville inte ha mig.

Annars vore det ju som att svenska landslaget skulle nå VM-final mot Brasilien i fotboll bara för att lämna walk-over med motiveringen att man gillar silver mer än guld, att man tycker Brasilien förtjänar att vinna eller att man tycker det är dags att börja kasta varpa istället för att spela fotboll.

En bättre illustration till ordstävet om räven och rönnbären har jag svårt att erinra mig.

Det är aldrig roligt att bli ratad, sidsteppad eller få korgen och det gäller att försöka hålla skenet uppe.

Det säger dock en del om socialdemokraterna att de hellre underskattar väljarnas slutledningsförmåga, smusslar bakom lyckta dörrar och spelar upp ett så här förljuget och penibelt skådespel än har en öppen process mellan olika kandidater som normala partier och organisationer har.

Hans Thannerstig

Ann-Sofie Hermansson (S) anklagas för förtal – nu ska hon höras i hovrätten

Ann-Sofie Hermansson (S), tidigare kommunstyrelseordförande i Göteborg, anklagas för grovt förtal. Hon friades i tingsrätten, nu ska frågan avgöras i hovrätten där professorer, genusvetare, terrorforskare och religionshistoriker har bjudits in för att ge sin syn.

Det är dags för runda två i Burka songs-fallet– en rättegång som på många sätt kan komma att likna ett idéhistoriskt seminarium.

Läs artikeln här.

Ledaren nr 89 – Greta UFO-Bolund läser IPCCs rapport upp-och-ned.

Se videon här.

Nej, IPCC-rapporten är inte alls någon katastrof. I värsta fall kan den beskrivas som ’inget nytt under solen’. Men faktum är att det nog ser bättre ut än så. Base case är struket, det tror man inte längre på så mycket. Och det var ju inget roligt base case. Likadant med de andra extremutfallen – man har nedgraderat sannolikheten. Så varför låter det som något helt annat i media? Kanske för att de inte läst alla 4000 sidorna. Eller för att de valde att läsa det de ville.