Vad vet de om oss?

Det känns läskigt med alla avtryck som jag gör på internet. Jag beställde hem några böcker och genast fick jag reklam på min dator om böcker. Samma sak hände när vi tittade på hyrbilar – vi fick erbjudande om att hyra bilar. När vi bokade en resa så fick vi erbjudande om andra resor och när jag tittade på shorts så översvämmades datorn av shorts. När vi kollade in resväskor så fylldes alla sidor med resväskor. Det gör väl egentligen inte så mycket men jag gillar inte att någon håller reda på allting som jag gör på internet.

Facebook föreslår olika sidor som de tror att jag kan vara intresserad av och ger mig förslag på nya vänner. Ofta får jag påpekande om att jag kan logga in på både Facebook och min mail på mobiltelefonen. Men jag vill inte att de ska ha sådan koll på mig. Min dator och minmobiltelefon ska inte vara sammankopplade! Den friheten vill jag ha!

Hur stor är vårt digitala fotavtryck? Vi känner till de spår vi lämnar på sociala nätverk och från att dela innehåll på andra webbplatser på internet. Men vi redigerar detta innehåll beroende på vem som kommer att se det och den bild vi vill skildra. Snabbmeddelandeplattformar, till exempel WhatsApp som ägs av Facebook, är en helt annan sak.

– Du avslöjar mer om dig själv i privata meddelanden, inte bara i innehållet utan också i hur du använder språk, förklarar Timo Koch, forskare vid Münchens psykologiska institution.

Koch och hans team analyserade mer än 300 000 WhatsApp-meddelanden och utbildade en algoritm för att känna igen sina författares ålder och kön – ett experiment, säger han, som belyser vikten av att skydda integriteten i dessa utrymmen. ”End-to-end-kryptering är ett viktigt första steg”, säger Koch. ” Men utöver det måste vi informeras – plattformar måste vara transparenta och lägga till etiketter när informationen inte är krypterad.”

Koch och hans forskargrupps oro kommer när sociala nätverk alltmer gynnar användningen av privata meddelandeutrymmen.

– Facebook flyttar fokus till dessa konversationer och de kommer förmodligen att vilja använda data, så vi måste ha en konversation om hur vi skyddar dessa meddelanden och se till att de verkligen är det om de är märkta som privata, säger Koch.

Hur många meddelanden krävs det för att identifiera oss? Det beror på vilken del av processen vi överväger. Koch och hans team baserade sin algoritm på innehållet i What’s up, Deutschland? Efter att ha filtrerat bort fall där ålder och kön inte tillhandahölls och utbyten som var för korta, lämnades forskarna med 226 ämnen, 309 229 meddelanden och 1 949 518 ord.

När algoritmen väl hade tränats räckte ett urval på cirka 1 000 ord för att få en någorlunda exakt klassificering av ålder och kön. För att bedöma denna siffra räknade forskarna antalet ord i ett måttligt aktivt samtal mellan två personer: tre dagars dialog består i allmänhet av drygt 1 000 ord. Teamet medger dock att med en större databas skulle analysens potential vara mycket större.

– Om vi tänker på personlighetsanalys eller andra egenskaper skulle vi behöva mer information eftersom det finns mer subtila skillnader inblandade, säger Koch. När du har en bra modell tar det mindre än två sekunder att göra en förutsägelse.

Denna identifiering är möjlig eftersom vårt sätt att uttrycka oss på WhatsApp svarar på demografiska mönster. Enligt innehållet i What’s up, Deutschland?, yngre användare tenderar att använda fler emojis och oftare uttrycka sig i den första personen, en egenskap som redan har observerats i studien av innehåll som publiceras på andra plattformar och som verkar bekräfta att vi blir mindre individualistiska med åldern.

När det gäller kön fann Koch och hans team större och mer varierad användning av emojis hos kvinnor, som också använder fler pronomen i förstapersonssinglar. Män, å andra sidan, använder mer vardagligt språk och inkluderar fler hänvisningar till alkoholkonsumtion.

Om vi ska tro på forskningen så krävs det alltså två sekunder för att se vem vi är och vad vi är intresserade av. Internet håller reda på allt vad vi gör. Det är skrämmande om denna information hamnar i fel händer och om informationen tolkas fel. Hur ska vi kunna freda oss från detta?

Men visst stämmer det att män och kvinnor har olika kommunikationsmönster. Jag roade mig med att scrolla genom mitt FB-flöde och kan lugnt säga att kvinnorna skrev flest jag samt gjorde flest emojis och kräkgubbar. Männen hade ett mervardagligt språk och hänvisade till alkoholkonsumtion. Så forskarna har nog rätt! Men vad ska de använda denna information till?

Jag lämnar i varje fall inte ut någon information om mig eller mina närstående på internet. Jag kommer nog att vara lika försiktig med detta även i fortsättningen. Mitt privatliv är mitt och ingen annans!