Nooshi Dadgostar kommer såklart aldrig att få min röst. Hon är lika mycket vänster som jag är höger och står får en ideologi och en politik som närmast är en inverterad version av min egen.
Having said that, så har jag mer respekt för henne som partiledare än de flesta av hennes konkurrenter.
Hon sitter inte på ett mandat av sina väljare för att vara Stefan Löfvens tjänsteflicka utan för att föra den vänsterpolitik som Vänsterpartiet lovat väljarna i sin retorik och i valrörelsen. Inte för att godkänna skattesänkningar, marknadshyror och Annie Lööf-politik för att rädda Stefan Löfvens skinn.
Och det är verkligen inte hennes fel om det blir politiskt kaos och regeringskris, som s-pressen försökte beskylla henne för senast. Stefan Löfven har bara sig själv att skylla som accepterat att bli statsminister med stöd av ett djupt splittrat regeringsunderlag och där han visat sig mer än beredd att utan samvetsbetänkligheter sälja ut sina heligaste löften till väljarna för makten och härligheten.
Dadgostar kommer alltid att förbli min politiske motståndare. Men en motståndare med ryggrad som säger vad hon gör och gör vad hon säger förtjänar respekt vilket är mer än vad som kan sägas om den ömkliga trio (Löfven, Lööf och Miljöpartiet) som i skrivande stund säkert sitter och grubblar på vilka nya eftergifter de kan ge henne för att klamra sig kvar vid makten utan hänsyn till löften till sina väljare.
Efter misstroendevotumet om marknadshyrorna vet de ju att Dadgostar är gjord av ett helt annat virke än Jonas Sjöstedt som ju gick med på vad som helst om man bara stack åt honom lite hemliga papperslappar. Dadgostar har istället visat att hon inte är främmande för att bite the bullet och supportera misstroendevotum lagda av SD om hon anser att det tjänar hennes väljares intressen. Därmed har hennes krav en helt annan tyngd än Sjöstedts som alla visste bara var tomma ord och politisk luftgitarr. Och därmed skrämmer hon ju skiten ur Löfven och hans maktkartell.
Har man vänstersympatier så har jag betydligt lättare att förstå om man röstar på Dadgostar än på Löfven. 15% i valet nästa år borde inte vara omöjligt om hon fortsätter så här. Hade hon inte sitt partis ansenliga politiska belastningsregister att dras med kunde vi mycket väl få se ännu högre siffror och en svensk version av den grekiska pasokifiering där det gamla, trötta och sönderregerade socialdemokratiska PASOK fick abdikera för det pigga, radikala och då ideologiskt oförstörda SYRIZA.
Och har man sunda demokratiska instinkter uppskattar man ändå politiker som står för sina ord och känner sig förpliktigade av sina löften samt välkomnar att hut går hem.
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
ulsansblogg 
Senaste kommentarer