I april 2017 fick regeringen uppdraget att utreda och hitta åtgärder mot stabsläge på sjukhus efter en riksdagsmotion. Utredningen i sin helhet ska redovisas senast 30 september 2021! Det innebär att 4½ år behövs för att utreda.
En del av motionen – hämtad från regeringens websida:
”Regeringen borde göra en översyn av vad resursbrist inom sjukvården kan få för konsekvenser vid en extraordinär händelse. Riksdagen uppmanade regeringen till detta i ett tillkännagivande.
Under de senaste åren har svenska sjukhus vid flera tillfällen behövt införa stabsläge i vissa kritiska lägen, såsom vid överbeläggningar eller vid akut personalbrist. Ett stabsläge innebär att sjukhuset tvingas göra hårda prioriteringar i resursanvändandet. Konsekvensen kan bli att patienter hänvisas till andra sjukhus och att operationer behöver ställas in. Att sjukhus behöver gå in i stabsläge vid relativt normala förhållanden är oroande anser försvarsutskottet. Riksdagen vill alltså därför att regeringen ser över vilka konsekvenser resursbrist skulle få vid en extraordinär händelse med stor belastning på samhällets vårdresurser.”
I mitten av februari 2020 var det krisartat på Södersjukhuset i Stockholm. Sjukhuset gick upp i stabsläge. Patientsäkerheten var periodvis noll, där sjuka har fått vänta tolv timmar på att få en läkar-bedömning. Beslutet om att gå upp i stabsläge togs eftersom det rådde platsbrist på sjukhuset, bl a pga influensa, vinterkräksjuka och andra infektioner som gör att äldre kroniskt sjuka människor behöver söka akutvård.
Influensa, vinterkräksjuka, infektioner, äldre kroniskt sjuka … Det handlar inte om några nya situationer! Det återkommer ju varje år och har gjort så under hela min livstid. Varför är då sjukvården så dåligt förberedd? En orsak kan ju vara att en ökad folkmängd ska dela på samma resurser. En annan orsak kan vara dålig planering!
Sen kom ett virus till Sverige. Panik, panik, panik! En lång debattartikel och en pressträff den 6 juli 2020! Regeringen gav fyra myndigheter och länsstyrelserna uppdrag som syftade till att de skulle vara redo för en eventuell andra smittvåg till hösten.
Men vad hade då hänt med utredningen som tillsattes 2017? Nu läser jag om en helt ny reform som kanske ska vara införd 2027. Reformen som kallas ”God och nära vård” bygger på fyra hörnstenar:
- Vi ska inte tvingas åka till sjukhus, utan vården ska komma hem till oss. Hemsjukvården ska byggas ut.
- Varje patient ska ha en fast vårdkontakt som intresserar sig för hela människan och inte för en åkomma i taget.
- Vården ska vara mer fokuserad på vad patienten själv vill och behöver. Personcentrerat är begreppet för dagen som alla talar om.
- Vården ska bli mer förebyggande, bland annat genom att vi blir bättre på att ta hand om oss själva i tid.
När sjukhusen blir överbelastade och saknar personal ska alltså välfärden trappas ner till hemsjukvård där patienterna vårdar sig själv! ”Vad patienten själv vill” kan ju innebära att den som skriker högst och mest får vård på sjukhus men vi andra får en klapp på huvudet och råden ät inte …, drick inte …, umgås inte …, res inte …, kräv inte ….! Helst ska vi ha vett att dö tidigt så att vi inte blir en belastning för samhället! Annars får våra anhöriga ta hand om oss eftersom vi knappast kan förvänta oss någon sjukvård i ordets rätta bemärkelse!
En fast vårdkontakt? Vi har hört det förut! Vi fick ju välja vårdcentral och läkare för många år sedan. Men när jag äntligen behövde vård så hade ju min läkare slutat på vårdcentralen för några år sedan och jag har sedan dess mött några hyrläkare som har stannat några månader.
I hälso- och sjukvårdslagen finns det nu inskrivet vad vi kan förvänta oss av primärvården: Den ska:
- kunna hantera alla vanligt förekommande vårdbehov
- se till att vården är lätt tillgänglig
- tillhandahålla förebyggande insatser
- samordna olika insatser för de som behöver det.
Varannan svensk lever i dag med en långvarig sjukdom. En fjärdedel lever dessutom med två eller fler sjukdomar samtidigt. Det som dödade oss för 30 år sedan överlever de flesta i dag.
Till det kommer demografin. På tio år kommer antalet 80-plussare att öka med 47 procent.
Det är bakgrunden till den stora förändring som just nu sker inom svensk sjukvård. Drivkraften handlar om att få samhällets resurser att räcka till.
– För den som lever med komplexa och kroniska tillstånd måste hela livet fungera. Då krävs det att vården möter upp på ett nytt sätt, säger reformens huvudarkitekt, läkaren och forskaren Anna Nergårdh som utrett frågan sedan 2017.
Blaha, blaha, blaha! 4½ år tog det att utreda det självklara! Fortfarande har de ingen lösning på personalbristen, resurser eller planering. Det känns mest som att de vill prata sig ur kriserna … eller … tillsätta en utredning!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
ulsansblogg 
Senaste kommentarer