Inför Sveriges nationaldag.

Tankar och återblick.

För inte så längesedan var Svea rike välordnat, lugnt och stabilt. Ett av världens mest homogena länder. Ett enhetligt folk med, praktiskt taget, ett språk, som nära nog inte talas någon annanstans, och en enda religion. Ett land, med en över 1000-årig historia och därtill en högtstående kultur.

Hur kunde det gå så illa för det lilla konungadömet vid polcirkeln? Nu, ett rike i upplösning, urartning och förfall. Varför var ödet så omilt mot den lilla ihärdiga, strävsamma och hårt kämpande folkspillran i Norden?

Ödesmakten är sorgligt nog obarmhärtig. Den är skoningslös, likgiltig och hjärtlös. Med dumheten särskilt, har skickelsen ingen fördragsamhet och inget som helst förbarmande. Enfalden ges inte minsta nåd eller pardon.

Så oändligt mycken energi och tankekraft, som måste ägnas åt de självförvållade, olösliga, eviga och från helvetet beställda bekymren. Att förstöra ett land genom att på några årtionden byta ut dess folk mot människor från fjärran civilisationer är en ogärning och ett illdåd, som saknar motstycke i historien.

Det är en vidrighet, som inte bara är oförsvarlig och oförlåtlig utan måste klassas som en exempellös förbrytelse mot nationen. Det är en skändlighet, som är följden av ett politiskt ledarskap, som närmast kan beskrivas som sinnesrubbat.

Hur nersövd och hjärntvättad är befolkningen i Svea rike? Hur kommer det sig, att det gamla konungadömet blivit utlämnat till krafter, som vill bryta ned det till en nivå som närmar sig anarki? Varför är nationen så värnlös mot de inre makter, som vill utplåna dess välfärd bara på grund av det faktum att den inte omfattar hela jordens befolkning?

Allt är bara för sorgligt, men sådan är belägenheten i landet, där klokhet, sans och måtta satts i karantän och enfalden givits fritt spelrum. Det är tillståndet i det rike, där vanvettet regerar och en träskalle till blindstyre pekar ut riktningen. Den plågade nation, där varningsklockorna ringer, mullrar och dånar.

Gud, välsigna varje trofast själ, som önskar Svea rike av hjärtat väl, men slå vart ondskans uppsåt ned, som vill dess fall och stör dess fred.

PS. Undertecknad vill särskilt meddela rikets klimatdårar, att hon inför helgen ämnar förflytta sig till sitt, 500 kilometer söderut belägna, sommarhus i Tylösand. Allt, medelst sin 6,3 liters V8-kärra, som hon högt älskar och aldrig någonsin kommer att göra sig av med. DS.

Claudia de Longueville

Högerpopulister

Petterssons gör Sverige lagom!

”Högerpopulister” är ett ord som Annie Lööf, hennes centerpartister och lokaltidningen med sina centerpartistiska värderingar ofta använder för att beskriva sin huvudmotståndare. Högerpopulisterna och huvudmotståndaren är förstås det parti som i senaste SCB-undersökningen hade dubbelt så många väljare bakom sig som ”succépartiet” C.

Fast ”högerpopulister”, vad innebär det?

Visa originalinlägg 145 fler ord

När kreverar den marginaliserade medelklassen?

Den socialdemokratiska regeringen klarar inte landets finanser. För att lappa och laga har de för avsikt att ytterligare beskatta den redan hårt belastade medelklassen. Det är dags att medelklassen får nog.

Sverige är inte Frankrike, men ibland skulle man önska det. Några lass kålhuvuden utanför regeringskansliet eller rovor över infartsvägarna skulle höja temperaturen. Det svenska balanserade kynnet är i behov av mer eruption och färre suckar och knutna nävar i byx- och kjolfickor.

För det är småsparare Socialdemokraterna siktar in sig på i det senaste skatteutspelet: De unga som öppnat ett investeringssparkonto och försöker bygga upp en grundplåt till en egen bostad på den havererade svenska bostadsmarknaden. Den som lägger undan för en buffert i händelse av sjukdom eller som följer hushållsekonomernas råd och sparar ihop för att ha några månadslöner på banken.

Att ha 100 000 kronor på ett investeringssparkonto (ISK) är inte att vara miljonär. Den arrogans mot vanligt folk Socialdemokraterna visar i sin underlagsrapport för – ironiskt nog – ”fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa” ställer frågan om när det är nog på sin spets. Är inte gränsen nådd för hur hämningslöst det före detta monolitiskt statsbärande partiet kan straffbeskatta landets löntagare?

Läs hela artikeln HÄR.