Statlig opinionbildning måste upphöra

Du Jan : du är mycket bra att så frön som för var och en som pickar upp dem får en liten AH.A-upplevelse. Vi på ULSANS hoppas att dina frön till slut blir till ett ymnigt fält den dagen då skördetiden infinner sig.

Sjunne [ dot ] com

Vid Medieinstitutet Fojo i Kalmar bedrivs tveksam fortbildning för journalister inom ramen för det statliga Linnéuniversitetet i Växjö. Fojo bör läggas ned liksom Statens Medieråd eftersom båda inte klarar av att ta ställning i politiska ämnen. Statlig opinionsbildning är överhuvudtaget något som politiker och myndigheter bör hålla så kort som möjligt.

***

Via SVTs Kunskapskanalen sändes 1 ma 2021j en kort föreläsning av Annelie Frank, projektledare på Faktakollen, ett projekt vid Medieinstitutet Fojo, en avdelning Linnéuniversitet. Ämnet var “Vad är skillnaden mellan missinformation och desinformation och vad är en konspirationsteori?”. Jag surnade till och skrev sedan detta inlägg.

Frank framställde sin analys som en objektiv metodik för att tittare skulle kunna avslöja lögner och konspirationer.

Men där fanns värderingar och åsikter om att illvilliga nätaktivister skulle vilja splittra och skapa misstro mot myndigheter och medier, att de påverkar vad vi pratar om vid middagsbordet och, kanske värst, att Sverigebilden svärtas…

Visa originalinlägg 453 fler ord

En del av min sista tredjedel

Ulsans kultur och kuriosa

I mars 2020 blev vi – jag och sambon – ofrivilligt ”strandsatta” i vårt paradis Almuñécar i södra Spanien. En pandemi hindrade oss att åka hem till Sverige. Då visste vi inte att vår vistelse i Spanien skulle bli ett år längre än vad vi hade planerat. Under året som har gått har jag följt nyhetsrapporter och information om viruset och allt som hänger samman med det – både från Sverige och från Spanien. Jag har även följt debatter på sociala medier. Jag tror faktiskt att jag är mer påläst än de flesta – både spanjorer och svenskar – då det gäller coronaviruset!

Resultatet har blivit en bok som nu är på G! Några justeringar och sen ska den tryckas! Spännande! Jag återkommer med mer information när boken är tryckt.

En del av texterna i boken är hämtade från någon av mina två bloggar och är skrivna under den delen…

Visa originalinlägg 218 fler ord

Styr politikerna vår kommunikation?

Oftast börjar vår kommunikation med våra medmänniskor med kallprat. Kallpratet blir ingång till djupare konversation – ett sätt att få kontakt och leta efter gemensamma saker att tala om.

Vädret är ett pålitligt ämne för kallprat. Det är varmt, kallt, frost, blåsigt, regnigt, snöar, soligt och molnigt. Vi fryser eller svettas. Vi utnyttjar vädret till att sola, bada, segla, cykla, sätta potatis, rensa i rabatter eller åka på utflykt. Vi använder vår-, sommar-, höst- vinter- eller regnkläder. Alltid något att prata om och att utvidga samtalet till: Hur var vädret på semestern?, Vart åkte ni? Gjorde ni något intressant?

Förutom vädret brukar jag öppna samtalet med: Var kommer du ifrån? eller Jag hör på din dialekt att du inte kommer härifrån – är du på genomresa? eller Jag känner igen din dialekt – kommer du möjligen ifrån … ?

Men med tanke på kränkthets faktorn bör man kanske vara lite försiktig när man kallpratar. Pratar man med någon som kommer från ett utanförskapsområde bör man inte kommentera semesterväder, bad eller kläder! De kanske lever i en socioekonomisk kontext och har inga möjligheter att åka skidor eller åka på solsemester. Vi bör kanske inte heller fråga var de kommer ifrån. De kan bli kränkta och tro att jag nedvärderar dem!

Jag har under det senaste årtiondet lärt mig att navigera försiktigt genom ett minfält av kränkthets symboler. Politikerna har ju lärt oss att Vi är inbitna rasister och ännu värre saker om vi säger något som någon annan kan uppfatta som kränkande. Ibland har jag mest lust att hålla tyst för att ingen ska bli kränkt. Men nu räcker det ju att kanske tänka en tanke som kan uppfattas som kränkande!

Hur har det blivit så? När förändrades vårt språk och vårt sätt att kommunicera? När kom alla nyorden som jag verkligen försöker att förstå? Ordet problem försvann ur politikernas vokabulär för att ersättas av ordet utmaning. Plötsligt blev hela vårt samhälle fyllt med utmaningar och nu har politikerna gjort en nyupptäckt – att det det finns problem. Ordet hen planterades in i vårt språk men har egentligen inte accepterats av allmänheten – för oss räcker det att använda han, hon, den eller det. Men ordet infördes eftersom HTBQ-människor kände sig kränkta.

Nu får det inte heta talesman eller riksdagsman. Feministerna blir kränkta orden har blivit neutrala: talesperson och riksdagsperson.

För drygt ett år sedan introducerades ordet flockimmunitet av FHM. Flockimmunitet är ett indirekt skydd mot smittsamma sjukdomar som uppstår när en stor andel av en population har utvecklat immunitet mot en sjukdom och därigenom skyddar även icke-immuna individer. Tidigare talades det inte om ordet. Men nu vill vår statsminister inte ens stå för att man har haft denna strategi angående ccoronaviruset. Han vill inte ens ta ordet i sin mun utan talar om folkimmunitet istället! Är det kränkande att tala om befolkningen som en flock? Det kanske blir mer oproblematiskt att prata om folk?

När jag nu samtalar med mina medmänniskor – verbalt eller skriftligt – så dröjer det inte många minuter förrän ordet vaccin dyker upp: Har du vaccinerat dig? eller Jag har fått första sprutan! eller Jag fick en tid för andra sprutan! Människor är glada över att ha fått sin spruta och måste berätta! De är glada för att de lyder politikerna och kvalificerar sig för ett vaccinpass med tillhörande rättigheter. Det har blivit ett nytt samtalsämne som kan följas upp med berättelser om tillverkare och ev biverkningar. Men är inte detta ett kränkande samtalsämne mot alla de som inte kan eller vill vaccinera sig? Vad tänker politikerna göra för att stoppa dessa kränkningar? Kränkningar är ju ett mycket större virus än coronaviruset!