En text för 1 maj
Per Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme
När Olof Palme valdes till socialdemokraternas partiledare och därmed landets statsminister 1969 var folkhemmet i stort sett färdigbyggt. Visserligen pekar Långtidsutredningarna på vissa grundläggande materiella nödlägen och bostadsutbyggnaden som inleddes 1965, Miljonprogrammet, var efterfrågat. Per Albin Hansson hade förstått det, men inte vad som följde. Göran Häggs bok Rekordårenslutar inte av en slump 1967.
I stort sett så fanns en tillfredsställelse hos arbetarna och medelklassen om att de var nöjda. Mina föräldrar hade flyttat från hyresrätt, till kedjehus och villa. De röstade nog inte på Erlander men ansåg att sossarna hade gjort ett gott jobb. Folk hade fått det bättre och allt fler hade därför börjat att värdesätta frihet och oberoende. Kanske några arbetare rentav röstade borgerligt.
Raymond Bengtssons debattbok 1972 om en missnöjd arbetares kritik av socialdemokratin.
Om allt fler arbetare lämnade socialdemokratin fanns risk att…
Visa originalinlägg 268 fler ord
Senaste kommentarer