”Vi förlorade valet på grund av fastighetsskatten”, skrev Göran Persson i sina memoarer ”Min väg, mina val” som kom ut 2008. Han menade att han försökte övertyga dåvarande finansminister Pär Nuder om att frysa skatten, men orkade inte köra över ”min tredje finansminister i denna fråga, en av mina stora felbedömningar i valrörelsen”.

Konflikten mellan stats- och finansministerns olika roller lever i viss mån kvar. Ekonomkåren generellt dras till fastighetsskattens förmenta rationalitet, de med ett bredare politiskt ansvar inser att skatten var och är omöjlig och illegitim.
När fastighetsskatten nu 15 år efteråt gör politisk comeback i tunga S-distrikt som Stockholm och Skåne, i LO, i inflytelserika kretsar som SNS och ESO-rapportörer och i ministermummel om skattereformer på bostadsområdet, kan det vara värt att påminna om varför den var så impopulär. I dagens debatt om skatten beskrivs det dåvarande motståndet nästan som enfald bland småfolk i småhus som inte begrep den stora världens instrumentella syn på skatt.
1 kommentar (+lägga till din?)