Ålder är ingen belastning!

För mig känns åldern som samlad erfarenhet och kunskap. Tänk så mycket erfarenhet och kunskap som har samlats av Sveriges 2,3 miljoner pensionärer. Vem vill ta vara på all denna livserfarenhet och alla dessa kunskaper som pensionärer har?

Jag läste ett inlägg som idag som fick mig att fundera.

Sverige är exceptionellt i sitt sätt att hylla ungdom och förkasta äldre personers människovärde och kunskap.

Människor här umgås sällan över de osynliga åldersbarriärerna och det är ingen självklarhet för äldre anhöriga att vara en naturlig del av sina barns eller syskonbarns familjer.

Liknande brutal ålderssegregering ser man inte i de flesta andra länder.

Det finns ett utbredd samhälleligt utanförskap, ja i viss fall rent förakt för de som räknas som för gamla för att kunna bidra med något, för de som är kroniskt sjuka och för samhällets svagaste.

Hur kunde det bli så här?

Ja, vi såg det tydligt när Covid-19 tog sig in i Sverige. 70-plussare fick inte vistas ute i samhället – de var ju så sköra. På äldreboende infördes besöksförbud. Många på äldreboende fick ingen vård. Det blev viktigare att hålla produktionen och samhällsapparaten igång. De äldre skylldes alltså för att vara smittspridare – trots att de var isolerade från omvärlden. De äldre var en belastning när de krävde den vård som de har betalat skatt för att få! I Sverige är de äldre bara en kostnad enligt Magdalena Andersson och Annika Strandhäll.

Om jag jämför med Spanien ser jag tvätteriet tvärs över gatan. Varje förmiddag kommer en dam dit med sin gamla mamma. Medan dottern jobbar sitter den gamla damen på en stol vid dörren och tar emot kunder, pratar och hjälper till med småsaker. I verkstaden en bit ner på gatan sitter en gammal farbror och rengör en rostig metalldel som kanske kan få motorn att fungera på nytt.

Äldre hämtar småbarnen vid skolbussen och är tillsammans med dem tills föräldrarna kommer från jobbet. På bänkarna ute på gården samlas, pratar och umgås alla generationer långt fram på kvällen. De unga lär av de äldre. Erfarenhet och kunskap förmedlas.

I det gamla Sverige – det som jag växte upp i – var det på samma sätt. Jag lärde mig av de äldre generationerna. Mycket av den kunskapen har jag kvar fortfarande! Men i dagens Sverige fungerar det inte så. Segregationen börjar tidigt! Barnen ska in i förskolan så tidigt som möjligt. De ska skiljas från föräldrars påverkan. De vuxna ska jobba och slita ut sig. De drabbas av psykisk ohälsa och orkar inte med vare sig jobb eller familj och barn. De äldre ska knuffas undan. I väntan på döden ska de ha hemtjänst eller bo på särskilt boende.

I den svenska riksdagen är det låg representation av de 2,3 miljonerna pensionärer. År 2018 var genomsnittsåldern i riksdagen 45 år. Många av dessa ledamöter tillhör dagisgenerationerna och har kommit via ungdomsförbunden och saknar både arbetslivs- och livserfarenhet. Det är ju självklart att den som är ung knappast har någon erfarenhet av pensionärsliv. De har ju inte umgåtts så mycket med de äldre generationerna.

I Sverige är åldersdiskriminering stor och ingen vill ta vara på äldres kompetens och kunnande. När de ser äldre som en belastning och en kostnad så funderar jag på om de vill införa ättestupan igen!