Det börjar bli ganska många år sedan nu, men när jag var en fattig student valde jag och min blivande make att bosätta oss i den etniskt blandade Göteborgsförorten Biskopsgården.
När vi flyttade dit trodde jag att det skulle vara intressant att bo där. Dessutom trodde jag att det skulle vara bra för min man, som vid den tidpunkten var tämligen ny i Sverige.
Det blev precis tvärt om.
Det tog lite tid för mig att acceptera verkligheten omkring mig, eftersom jag försökte tolka världen genom glasögon som slipats av den svenska skolans mångkulturella demagogi. Det gick fortare för min man. Född och uppvuxen i Sydkorea saknade han den svenska åsiktskorridorens mentala begränsningar; han såg saker och ting som de var och var inte rädd för att beskriva sina observationer med rättframma formuleringar. Några socioekonomiska bortförklaringar var han inte intresserad av; Sydkorea är ett skiktat samhälle med betydligt större klyftor…
Visa originalinlägg 541 fler ord
Senaste kommentarer