Solidaritet – ordet som jag avskyr!

Nu kommer det igen! De ordet trillar över mig i alla diskussioner: ”Det handlar ju om solidaritet!”

Redan som barn stötte jag på ordet: i söndagsskolan, i skolan, i föreningslivet och hemma. Jag förstod ganska snat att ordet var förknippat med att få mig att skämmas och utföra något som jag egentligen inte hade lust till. ”Ät nu upp din mat! Tänk på barnen som svälter i Afrika!”, ”Dela med dig av dina saker!”, ”Låt XX leka med din finaste docka – den som du själv är så rädd att förstöra!”, ”Lägg en slant av dina fickpengar i insamlingsbössan!”, ”Sälj Majlommor och De blindas blommor!”…

Som vuxen hände samma sak! Ofta handlade det om att skänka pengar till olika ändamål: Biafrabarnen, krigsoffer, Radiohjälpen, Insamlingsgalor, Flyktinghjälp, … Hela tiden handlade det om solidaritet! Men det handlade också om att skriva på listor för olika ändamål.

Solidaritet syftar på sammanhållning mellan olika människor inom en grupp, klass, nation eller hela världen. Sammanhållningen syftar på att man är beredd att hjälpa till inom gemenskapen.

Men när jag inte vill – då kallas jag för osolidarisk! Jag ska följa kollektivets utstakade väg och jag ska skämmas för att jag har det så bra! Jag får inte ha egna tankar eller ifrågasätta syftet och målet med alla dessa solidariska handlingar. Kollektivet bestämmer vad jag ska göra!

Jag smiter nästan alltid från detta tvång. Jag säger inte nej eller kanske. Jag bara glider undan och undviker att utsättas för tvånget. Jag är beredd att hjälpa min familj, mina grannar och mina vänner om de behöver min hjälp. Jag är beredd att hjälpa en människa som frågar om vägen, trillar på trottoaren eller är i behov av första hjälpen.

Men jag är inte beredd att hjälpa de på andra sidan jordklotet – trots att medierna pumpar ut propaganda om detta. Jag är inte heller beredd att hålla med feminister om att de är förtryckta eller BLM eller Dan Eliasson som tyckte att det var nödvändigt att besöka Kanarieöarna eller Stefan Löfven när han under livvaktsbeskydd sökte efter en reservdel till sin rakapparat.

Nu läser jag att munskydd och avstånd är en solidaritetshandling. Visst är det så! Jag har alltid på mig munskydd och håller avstånd när jag är ute bland andra människor och så har det varit för oss under snart ett års tid!

– Vi måste gå man ur huse och vaccinera oss så att vi når ”flockimmunitet” så att viruset slutar sprida sig i samhället. Det gör vi dels för att skydda oss själva.

– Men den viktiga och solidariska anledningen är att vi ska vara så många vaccinerade att sjuka inte sprids i samhället. Då kommer även de som inte kan ta vaccinet och de sköra där inte vaccinet får effekt att bli skyddade. Och vi slípper oroa oss för spridningen så att ekonomin kan komma igång på ett bra sätt, säger Fredrik Elgh, läkare och forskare.

Nej! Så långt sträcker den sig inte – min solidaritet! Det låter så fint med det lilla ordet solidaritet. Men i själva verket handlar det ju om tvång. Ställer du inte upp på detta så är du en elak och oempatisk människa! Dessutom är du obildad som inte förstår varför du måste vaccinera dig!

För mig har ordet solidaritet blivit ett ord som är starkt förknippat med ondska. De ”goda” använder det när de vill få makt och bestämma!