Enligt en mycket utbredd föreställning är den samhällsordning vi lever under trots sina brister en mycket god sådan, varför de missförhållanden som ändå råder kan förklaras med missriktad välvilja och brist på information. Denna föreställning torgförs inte bara av personer som direkt eller indirekt själva är en del av etablissemanget, utan delas intressant nog även av den stora majoriteten av samma etablissemangs kritiker. Att det progressiva samhället och dess institutioner inte i grunden skulle genomsyras av idel välvilja och ärbarhet är, annorlunda uttryckt, en misstanke som få idag ens vågar leka med tanken på. Detta är i sig högst anmärkningsvärt, då en grundmurad misstro mot överheten historiskt inte bara varit det normala, utan av så gott som alla ideologiska filosofer värda namnet framhållits som någonting sunt och önskvärt. Att denna misstro gått förlorad visar i själva verket på att överheten i sin moderna tappning lyckats med konststycket att få sina undersåtar att sluta misstro dess avsikter samtidigt som den påfört samma undersåtar fler pålagor, mer av paternalism och fler frihetsinskränkningar än knappt någon av historiens envåldshärskare ens vågat drömma om, vilket näppeligen kan förklaras på så många andra sätt än att den västerländska människan aldrig tidigare varit så passiviserad av propaganda och indoktrinering som idag.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer